Aftonbladet – 19 maj 1866, sida 7

Jaså! Ja, jag är visst den sista person verlden, som kan bedja någon öfveranstränga sig; hellre vill jag aldrig meras se plommonsylt. Men, tänk om du skulle vå till mamsellerna Browning? Du kan stanna der hela dagen — du vet att de tycka alltid om det — och helsa ifrån mig och frå.a hur det är med miss Phebes hosta. De voro din mors vänner, min söta licka, och jag ville ej för hela verlden att du skulle stöta dig med dem. Vänfast bör man framförallt vara — det är mitt valspråk, som. du vet, och de dödas minne bör man alltid vörda. cNå, mamma, hvart skall jag gå?t sade Cyntia, som det tycktes helt oskyldigt. Ehuru lady Harriet visst icke bryr sig så mycket om mig som om Molly, så kunde honmöjligen fråga efter mig, och det vore så godt att jag också vore ur vägen. sUtan tvifvelt, sade mrs Gibson tankfullt, utan att märka det satiriska i dotterns ord. Men det är knappt troligt att hon frågar efter dig: jag tror nästan att du kan stanna hemma eller också kunde du gå till Holly Farm — jag behöfver verkligen de der plommonen, Eller — du kan bli hemma och ordna litet frukost åt oss, om det fal ler henne in att stanna här så länge! Hon är så nyckfull, den söta lady Harriet! Jag ville ej att hon skulle tro det vi för hennes skull gjorde några förändringar i våra dagliga vanor. Enkelt, men elegant, säger jag alltid till henne, är hvad jag föredrar. Men i alla fall kan du taga fram den äkta servisen och sätta in litet blommor på bordet och fråga kokerskan om hon ej tänkt å något till middagen, som kunde passa till rukosten i stället, och laga så att allt blir ordnadt prydligt och så att det tager sig naturligt och impromtu ut. Ja, detär verk