Article Image
Rn Jah hn a rån a rare fordras. Förslag mot uiflyttningen till merika Af S... Om vi ock kunde aldrig så klart och tyd I gt visa alla godtrogna menniskor af menige mean enfalden och vådan af att öfvergifve våra fäders goda och trygga land för at flytta bort till det aflägsna och oroliga Ame rika eller ?guldlandet? — men för ett så dant välvilligt meddelande finns det ännu : vårt land hvsrken något sätt eller medel — så vore det väl knappt någon af de mårgs flytt-lystne, om skulle tro våra ord. T3 värt landifolk känner ju icke ens sitt eget landskap, än mindre hela vårt sköna och goda fädernesland och allra minst eger def något begrep om det så utropade guldlan. det; och sålunda kan då vår enfaldiga flytt. lystna allmoge omöjligen göra någon rimlig jemförelee mel!an Sverge och Amerika eller mellan hvad man pu verkligen har och hvad man möjligtvis skall kunna vinna på utflyttningen. Det hjelper deriföre ej ait söga dessa tanklösa Amerika-vurmar, att vårt ege: land är stort och godt nog för oss alla, liksom det varit för våra fäder, om vi bara rätt bedja och flitigt arbets, rikl:gen utrustadt med mångfaldiga tillgångar för hvar och en ärlig arbetares bergnirg femt väl hugnadt med frid, goda Jagar. tilltagande upplysning och all möjlig folkfribet; det bjelper ej heller ett säga dem, att Amerika, dit de så gerra önska komma, visserligen är ett i mårga ofseenden rikt och välsignadi land, fast ej allestädes och ingelunda något himmelrike, men äfven det besväradt med många brister, och att det är så långt borta beläget, att det ju ligger på andra sidan af jordklotet, hvilket allt gör resan dit ganska besvärlig och naturligtvis mycket kostsam, samt att det är så olikt Sverge, att ej en tegel, ett gräs, ja knappt en sten är lika med dei, som deraf finnes här hus oas. Och ej heller afskräckas de från sin föresats att resa dit, om man täger dem, alt der talas tungemål, ef hvilka de på länge ej förstå ett enda ord; att der väl är mycket och god jord, den de i sin enfald tro icke har någon egare; men alt den mineann ej fös uten stora summor och pumera blott så långt borta och inne i det ofantliga landet, att, sedan man redan är kommen till någon af Amerikas stora folkrika kuststäder, det åter fordros nya bundratals mils långa och dyra resor för att. ändiligen komma till ort och ställe, hvarest men slutligen — alldeles såsom hör hemma — måste arbeta för sitt uppehälle — och det strängt i sitt anletes svett, utom det att man såsom främling mäåste dragas med otaliga svårgheter i vildmarken, såsom stor dyrhet på allt, bristfälliga eller alls inga vägar, aflögsna eller osäkra afsättningsorter, 0. 8. v., allt mest bland vildfrämmande menniskor, hvilka man ej ken tala med, således ej ens beklaga sig för och väl sällan få någon bjelp af; helst man der ofta är utan allt skydd, ej sällan omgifven af vilda ströfvande menniskor, som gå nakna såsom djur och lefva uten all hyfsning och kristendom. Våra ifriga utvandrare föreställa sig ock, att Amerika är ett folktomt land, då cet tvärtom redan länge på de oss närmaste och festa orterna varit alldeles öfversvämmadt af folk och att cer finnas siäder, som hafva tio gånger så många invånare som vårt Stockholm, samt ati det derföre oftast är rätt svårt för nykomlingar att få arbete och vinna utkomst. Men för öfrigt är visst Amerika ett mycket fritt och ypperligt land, men — märk väl — blott for dep, som der är hemvan, har vänner; makt, tillgång till jemt arbete och — pengar, detta alltid och i allt, först och sist! Eljest är der ofta ganska mycken osäkerhet ech ombyte ef lagar och styrelse samt stundom största ovisshet om att Jå arbete och bergning, allt detta naturligtvis isynnerhet för främlingen och den oerfarne, som länge måste vara ovan med och alldeJes okunnig uti dessa flerfaldiga, mot våra så olika förhållanden, i afseende på luftstreck, tungomål, föda, lefnadssätt, mynt, egendomsoch penningeförhållanden, seder, bruk, rältsoch religionsbegrepp, sambhällsinrättningar, m. m., m. m. Men, vi veta det ganska väl, att det båtar föga att meddela våra resegirige landsmän dessa välmenta upplysningar och råd, ty allt detta och mer till är reden hundra gånger tillförene sagdt, beklagligen förgäfves nästan alltid : otåliga rifva de sitt bo hemma, öfvergilva sin ofta lugna ställning, vilja bara bort, bort, råka snart i förfärlig nöd och stundom i skamligt slafveri samt komma så ur askan i elden! Hvad som 2llramest borde kunna öfvertyga de fyttlystne om vådan af deras före: sats skulle väl vara den ypperliga bok om Amerika, hvilken är ulgitven at hr Unosan ej taga emot någon annan i dag. Säg zmoso om Co ot

19 maj 1866, sida 7

Thumbnail