Aftonbladet – 19 maj 1866, sida 7

blankaste messing, och var ett strängt förbud mot alla husfolkets fötter, att någonsin hvila derpå, utfärdadt; råkade dessa, eller eljest några oadeliga !ötter att förirra sig dit, förklarades det i högsta grad simpelt? och opassande att intaga en dylik stöllning. Det var rätt, söta lady Harriet, sätt er riktigt beqvämt här! Ni kan ej tro hvilken glädje det är för mig att bjuda er välkommen vid min egen härd, i mitt ringa hem.? Ringa! Nej, Clare, med er tillåtelse är nu detta bara ett talesätt. Kan man kalla det här lilla vackra förmaket ett ringa hem? Det är så trefligt och så fullt af vackra saker, som ett rum af denna storlek kan vara.? Ah! Hvad ni måste finna det litet! Äfven jag hade svårt att trifvas här först.? Jaså! Ja, kanske ert skolrum var större, men kom ihåg huru otrefligt det var! Der fanns ju ingenting annat än långa bord och bänkar. Jag häller verkligen med mamma, Clare, som alltid säger att ni gjort ett riktigt godt parti. Och mr Gibson — hvad han är hygglig och angenäm, och en man af bildning också.? Ja, han är det?, sade hans hustru långsamt som om hon blott ogerna ville så snart öfvergifva sin martyrroll. Han är mycket angenäm, mycket; men jag ser honom så litet. Han kommer sent hem, trött och hungrig, föga böjd att tala med oss och mycket böjd för att somna i ett soffhörn.? Seså, seså, afbröt lady Harriet, ?nu är det in tur. Vi har hört doktorns hustru beklaga sig; nu skola vi höra en lords dotter jämra sig. Vi äro alldeles öfverhopade af främmande och i dag har jag bokstafligen kommit hit för att få vara för mig sjelf en stund.? För er sje!f! utbrast mrs Gibson, litet stött. vill ni hellre vara allena ??