Aftonbladet – 19 maj 1866, sida 7

BLANDADE ÄMNEN. Ordlekar om Bismarck. De goda tyskarne roa sig med att ?witza? med sin Bismarck, efter de ej kunna göra något annat med honom. Se här ett par sådana tyska witze?: Premierministern lider af någon liten. lamhet i ena foten; wips var en spefågel framme med: Ertist zu weit gegangen! — Han var på en större bjudning hos en berliner-penningkarl, och Bismarck hade under samtalet ställt till bankiren den frågan, om han ej ville, i händelse af krig, förskjuta staten penningar — emot en vexel undertecknad af konungen. — Nein, Excellenz?, skall bankiren hafva svarat, mir ist ein MinisterWechsel viel lieber !? — I Briissel hade man, straxt efter det attentatet på Bismarck blef bekant, sina skäl att tro, det Karl Blind ej föröfvat det. Men derom var man dock ense, att Bismarck måste vara blinde. — Det moderna börsspråket i Paris. Det är nu förbjudet för hrr spekulanter å börspapper i Paris, att uppgöra affärer i fria luften utanför börsen, och polisen har sina öron väl spetsade för att lyssna på hvad ett par personer. som stå och samtala, ha att säga hvarandra. Hör polissergeanten att samtalet rör affärer, genast är han framme med sitt : circulez, messieurs, circulez ! och de samtalande måste skiljas ät. Herrar coulissiers — så kallas dessa herrar, som i hemlighet göra affärer i obligationer — ha derför måst hitta på ett frimurarespråk, som polisen ej förstår. Hur vill man begära att en hederlig polissergeant skall kunna vädra börsaffärer i följande oskyldiga samtal, som detta t. ex.? — Hur mår Alphonsine i dag? — Alphonsine mår ej rätt väl. — Än tjocka Ernest då? — Han är ganska dålig. — Nå, än lilla Lon? — Han ligger till sängs. Det är klart, att stadssergeanten måste hysa medlidande med en stackars familj, som blifvit så hårdt pröfvad. Det är omöjligt för honom att kunna misstänka, att Alphonsine betyder 3 procents-räntan, tjocka Ernest Credit Mobilier och illa Leon det nya italienska lånet. — Vid engelska kappränoningen väcker för närvarande en engelsman Biley ett stort uppseende. Han parerar om ofantliga summor, som han alltid deponerar kontant, och så snart segern är afgjord, betalar han sin insats eHerstoppar vinsten i fickan. För några dagar sedan parerade han dubbelt mot ett på tvenne kända kappränningshästar, och då kappränningen var förbi och han vunnit, fick han en sådan massa banknoter, att han knappast kunde rymma dem i sin hatt. : — Inte hemma i geografien... Två personer samtalade på en gata 1 Köpenhamn, berättar Figaro; den ene af dem var tydligen ej hemma i geografien. — Åh, god dag! Nå, er bror har ju fått en anställning på Grönland! — Nej, det var på Island. — Ja, jag tyckte väl, att det var på en af Feeröarne! 1 — Besynnerlig tjenstetitel. I Köpenhamn har i dagarne en person med namnet Driefer blifvit dömd till 4 månaders fängelse, för det han: under en längre stid bedrifvit förfalskning af frimärken på det sätt. att han aftvättat den å märkena anbringade makulerade svärtan och ånyo begagnat dem. Mannen hade nemligen mycket stor brefvexling. Herren vete hvad Driefer egentligen är för en karl, men danska tidningarne gifva honom den pikanta titeln ?Stadsfästemand?.