Aftonbladet – 19 maj 1866, sida 7

ligen bäst att du blir hemma, Cyntia, och sedan kunde du hemta Molly från mamsellerna Browning på eftermiddagen och ni båda kunde gå ut o h gå en stund.? Sedan lady Harriet farit hem — jag förstår, mamma! Bort med dig, Molly! Skynda lig, eljest kunde den förnäma fröken komma och få se dig. Jag skall bjuda till att slömma hvart du gått, så att af mig skall ngen få veta det, och jag ansvarar för mamnas brist på minne.? Så du pratar, barn! jag blir alldeles yr hufvudet af ditt sladder?, sade mrs Gibson orolig och förtretad, som vanligt, öfver le små pilar, hvarmed Cyntias sarkasmer lUtid träffade henne. Hon tog sin tillflykt ill sin vanliga hämd — att visa Molly nåsot särdeles ynnestprof, hvilket emellertid uIdrig väckte en skymt af afundsjuka hos Cyntia. Molly, mitt hjerta, det blåser verkligen itet kallt, fast det ser så vackert ut. Du sunde gerna taga min röda ostindiska shawl på dig; den skulle också taga sig så välut på din grå klädning — grått och rödt är så vackert. Jag vill icke låna den åt hvem som helst, men du är alltid så rädd om alling.? Mycken tack?, svarade Molly och lemnade rummet utan att värdigas upplysa mrs Sioson om hennes anbud blef antaget eler ej. Lady Harriet var ledsen öfver att ej få råka Molly, ty hon hade verkligen fästat sig vid den unga flickan, men då hon ej fann något att invända mot mrs Gibsons vackra tal om vänfasthet? och ?gamla vänner?, så hade hon ingenting vidare att säga om saken, utan satte sig beqvämt tillrättapå on låg stol framför kaminen, samt satte upp ötterna på spiselgallret. Besagde galler var af