att han, arftagaren till godset, sjelf hade hopp om en arfving. Herresätet Hamley skulle öfvergå till manliga arfvingar, födda i lagligt äktenskap4. Var nu Ösbornes äktenskap fullt lagigt? Osborne tycktes aldrig tvifla derpå, eller rättare sagdt, aldrig tänka på saken, Och dock — huru mycket ondt kunde ej i en framtid åstadkommas, om ej för detta äktenskaps lagliga giltighet funnes bestämda bevis? En afton, då bröderna sutto och samtalade, upptog Roger detta ämne. Osborne, som förstod hans mening, hade emellertid ej last att inlåta sig derpå. Icke för det han i minsta mån ville göra sin hustru eller sitt barn orätt, men derföre att han för ögonblicket var trött vid hela verlden och ej hade lust att tänka på något. eMen försök ändå, sade Roger, ait säga mig huru det tillgick. tHvad du är tråkig, Roger!4 svarade OsSorne gäspande. p Det medger jag. Forttar bara.? ?Jag har ju sagt dig att Morrison vigde 038. Du koiamer väl ihåg gamle Morrison vid Trinity.? Ja, det var den beskedligaste och obetänk ammaste menniska under solen.t . Nåväl, han är prest nu, men examen dertill tröttade honom så mycket att han fick sin far att skänka honom ett par hundrade pund till förströelse och hvila, och dermed reste han till fastlandet. Han tänkte att resa till Rom, ty han hade hört att vintern var så mild der. Och på det sättet råkade han vara i Metz då jag kom dit.? Jag förstår ej huru han kunde komma dit på vägen till Rom.? Det förstod han icke heller sjelf. Han var aldrig stor geograf, det vet du, och nu trodde han att Metz, uttaladt på franska,