——LAL—L mee Men, käraste Osborne, huru kan du falla på något dylikt? Du inser väl att jag ej kan vara utan sysselsättning och att jag mäste arbeta för framtiden. Dessutom ville jag så gerna att vår far skulle kunna fortsätta det der grunddikningsarbetet — det skulle göra honom godt både till själ och kropp Om jag kan anskaffa en del af de behöfliga penningarne, så skall minsann både han och du få betala mig laglig ränta, ända tills jag återfår kopitalet.? Roger, du är allas vår goda engel, utbrast Osborne, i sin beundran för brodrens uppförande, glömmande att jemföra det med sitt eget. Roger reste således till London och Osborne följde honom. Utförandet af Rogers planer både för egen och för brodrens räkning upptog en tid af tre, fyra veckor, hvarunder doktorns familj ej hörde det minsta om de unga herrarne Hamley eller ens visste hvar de voro. Men som vågor följa vågor, så följer det ena intresset det andra. Den grefliga familjen kom som vanligt för att tillbringa en del af höstmånaderna vid Towers, och medförde en mängd vä ner och bekanta, som oupphörligt ökades af andra besökande, och vagnar och livreklädda be: tjenter visade sig åter på Hollingfords gator, liksom fordom hvarje år vid samma tid. Mrs Gibson f.nn för sin del-umgänget med Cumnors vida mer intressant än Rogers tata besök och Osbornes sällsyntare påbelsningar. Cyntia deremot hade en gams mal fördom mot denna stolta familj, som alltid visat hennes mor så mycken artighet, men ej det ringast fråga: efter dottern och som hon ansäg vara förnämsta orsaken till att hon ej som bars, då hon längtat efter kärlek och ingen funnit, så sällan fått vara tillsammans med sin mor. Dessutom sak,