borde vara beläget på vägen till Rom. Nå gon hade visst inbillat honom det. I aile fall var det godt att jag mötte honom der, ty jag var fast besluten att gifta mig och det utan tidspillan.? Men Aimåee är ju katolik? Ja, men jag är det icke. Du tror väl ej att jag velat bedraga henne, Roger? utbrast Ösborne och reste sig hastigt, blossande röd i ansigtet och så ond som det var honom möjligt att blifra. Nej, det tror jag visst icke! Men duvet ju att godset är tideikomiss och skall öfvergå till lagliga arfvingar. Nu vill jag bara veta om alla formaliteter äro uppfyllda så att äktenskapet är till fullo laggiltigt.? Åh?, sade Osborne och kastade sig åter i hvilstolen, ?är det ingenting annat, så antager jag alt jag kan lita på dig, den presumtive arfvingen, som på mig sjelf. Jag tror för öfrigt att mitt äktenskap är fullt laggiltigt. Vi foro till Strassburg, der Aimåe fie : fatt i en väninna, ett beskedligt, medelålders fruntimmer, som föreställde både brudtärna och ehaperone, och så begåfvo vi os3 till prefekten, eller hvad de kallade honom. Jag tror Morrison var mycket road af allt detta. Han lät mig underteckna alla möjliga papper hos prefekien; jag läste icke igenom dem af fruktan att icke sedan med godt samvete kuana skrifva under. Aimee darrade, så jag trodde hon skulle svimma. Dagen derpå gingo vi till närmaste engelska kapell; presten var bortrest och Mor ison fick utan svårighet låna kyrkan och så vigde han oss? ?Men äktenskapet sku!le välinskrifvas och bevittnas ?7 ?Morrison sade att han skulle sörja för allt detta och han bord2 väl! bäst veta hvad