Aftonbladet – 18 maj 1866, sida 2

Det höga vattenståndet I Mälaren. De ofantliga snöfallen på eftervintern och den likaledes ovanligt stora nederbörlen på våren ha återigen uppdrifvit vattenständet i Mälaren jemte de sjöar och vattendrag, hvilka i denna uttömma sig, till en betydligare höjd än förhållandet varit under flera föregående år. Från en stox mängd strandegare spörjes också mycken oro öfver de förluster, hvilka hota dem. En ofantlig mängd åkeroch ängsmark — ganska säkert uppgående till 40 å 50,000 tunnland — är öfversvämmad till 4 å 5 fots höjd: mark, hvars jordmån är af den yppersta beskaffenhet, men som i år sannolikt kommer att lemna ingen eller ringa afkastning. På alla de fält, sov örliden höst besåddes med råg och hvete, förstöres naturligtvis vegetationen genom den inträffade öfversvämningen. På de falt, som i vår skulle besås, kan detta arbete af samma anledning ej verkställas, och när den stora vattenmassan hunnit afrinna, hvartill sannolikt minst en måuad åtgår, har tiden så långt framskridit att, om sådd då verkställes, lemnar den ingen mogen skörd. Förhållandet är lika bekymmersamt i afseende på den odlade ängsmarken. De bästa och ömtåligaste grässlagen blifva äfven förstörda genom den långvariga öfversvämningen. Man inser således ganska lätt hvilken ofantlig förlust som hotar strandegarne, och som de ej förmå att afböja. Denna bekymmersamma företeelse har åter till lif väckt det gamla klagomålet öfver de obehöriga inkräktningarne på Mälarens naturliga utlopp genom Norroch Söderström. Dessa inkräktningar, hvilka obestridligt medverka högst betydligt till det nu inträffade höga vattenständet uti Mälaren, kuona ej förnekas af någon, som tager närmare kunskap om kartorna öfver hufvudstaden i äldre och nyare tider. : I sammanhang med ofvan antydda företeelser har man nu erivrat sig, att. ett ganska betydligt antal strandegare för flera år sedan — då en dylik, men icke så betydlig, öfversvämning som nu inträffade — subskriberade medel för bekostande af en rättegång mot Stockholms stad, i afsigt att få Mälarens utlopp behörigen reglerade. För denna angelägenhet intresserade sig nuvarande landshöfdingen grefve Erix Sparre — såsom egare till Brogård — så hfligt, att han ställde sig i spetsen för rättegången och mottog de sammanskjutna medlen. Man byggde stora förhoppningar på grefvens energi, som man antog ytterligare skulle sj orras af det intresse han sjelf hade för frågans: lyckliga lösning. Emellertid ha sedandess flera år förflutit, utan att något försports hvad hr grefven i frågan vidgjort. Det sannolikaste är att hr grefven antingen förgätit hela saken eller ock tröttnat vid densamma. Flera brefskrifvare till oss ha nu anhållit att få grefve Sparre påmind om det uppdrag som han åtagit sig, så att man kan få veta huru långt tvistefrågan avancerat eller om den rentaf ligger nere. De antaga alt hr grefven i alla händelser icke längre vill eller kan med saken befatta sig. Det förra synes ock nästan vara deras önskan att få bestämdt uttaladt af br grefven, enär — såsom en brefskrifvare uttrycker sig — de 1cke finna sig längre tillfredsställda af konvulsiva rörelser, hvilka resultatlöst upphöra så snart ölversvämningen afsinar och förnyas då högt vattenstånd i Mälaren åter inträffar?. En annan brefskrifvare, hvilken icke synes känna att grefve Sparre innebar någon befattning såsom strandegarnes målsman, anmodar oss enträget aut uppmana öfriga strandegare till ett kraftigt initiativ i saken, och väntar han deraf ett gynnsamf resultat för framtiden. Till strandegarnes behjertande framhäller han särskildt vigten af att få Mälarens utlopp behör gen regleradt. Han anser att, om ej så sker, hotas strandegarne hvarje år, då större värflod infaller, med oberäkneliga förluster, hvarigenom värdet af deras egendomar ovilkorligen utsät:es för en höget betydlig reduktion. Han föreslår såsom ändamålsenligast, att hushållnings-sällskapens förvaltningsutskott i de län, som omgifva Mälaren, taga frågan om hand, åstadkomma ett gemensamt möte med strandegarne för uppgörande af en lämplig operationsplan och lör utseendet af ett gemensamt ombud till den vigtiga frågans lösning. Slatligen framhåller han en omständighet, som är af stort intresse i frågan. Mälaren?, yttrar han, utgör:s icke af en enda stor vattenbassin, utan af fler. sådana, hvilka bildas af de många sund, som i Mälaren förefinnas — t. ex. vid Qvicksund, Erikssund, Stäksundet o. se. v. Hvarje ofvanför ett sådant sund befintlig bassin har alltid ett högre vattenstånd, ofta två, tre, ända till fyra fot; hvadan, då t. ex. såsom nu är fallet, Mälarens vattenstånd vid slusströskeln utvisar 17 fot och 17 tum, så är vattenståndet i hvarje ofvanför liggande af ett sund bildad bassin några fot högre, och stigningen blir större ju mer en dylik bassin är aflägsen från Mälarens utlopp. Deraf förklaras, hvarföre t. ex. de ofantliga ängsmarkerna vid Kungsör nu äro öfversvämmade med en så hög vattenmassa.?