Aftonbladet – 17 maj 1866, sida 3

en BN kr ert d , j I stater. Ipepper genom att utestänga fremmande. Tlingar i Wien om Venetiens afträdande ytligare nedslagit modet hos dem som litade 4 Isiska statspapper och sedlar, hvilka hittills ! -Jansetts som de bästa i Tyskland, ha nu plötsli Frankfurt tycks ha haft en riktig aning .lom händelsernas utveckling, då hen i börI garne. Genom den BREV AMA Sf MRPVUVINAKM I mans samtliga iöretag. UTRIKES TYSKLAND. Förtröstan på den närmaste framtiden har blifvit djupt skakad i Preussen. Af tidnin-. garne finner man ganska tydligt att man,l. trots alla krigsrykten och hotande depescher, : i tysthet hoppas att man skulle lyckas skrämma Österrike liksom förliden sommar, ! då Gasteintraktaten undertecknades, att gifva , efter och öfverlemna Holstein åt Preussen. . Först de tyska förbundsstaternas oväntade energi och Österrikes oryggliga hållning har visat att detta hopp saknade grund; och sedan ha ryktena om Frankrikes underhandERE SSREERERTSSR 6M;ns på den bismarckska politikens seger. Preusligen fallit nära 10 procent, emedan Preuesen, i händelse af Venetiens afträdande, skulle bli alldeles isoleradt, och Rothschild jan af förra veckan tog ut sina silfverdeposita ur preussiska banken. Baierns hndelsförbindelse med Preussen är alldeles afbruten, banken diskonterar inga vexlar pr Berlin, och preussiska sedlar mottagas ej såsom betalningsmedel i det borgerliga lifvet. På samma sätt låter det från andra tyska Hvarje regering söker skydda sina Spelbankerna i Wiesbaden och Ems emottaga icke alls österrikiska sedlar och andra blott till lägre kurs. Härtill kommer ytterligare den brist på arbetskrafter, som öfverallt yppas genom de ofantliga rustninpreussiska mobiliseringsordern af 4 Mej antages att 247.000 kraftfulla män på en enda vecka blifvit ryckta från sina borgerliga värf, och från de större städerna Hamburg, Berlin, Stettin Tc., höras redan starka klagomål öfver brist på arbetare och handtverkare. I alla stater, som för ögonblicket rusta sig til: krig mot hvarandra, är utfärdadt strängt törbud mot spridande af underrättelser om trupprörelser o. s. vy. Emellertid känner men ait betydliga både österrikiska och preussiska armekårer stå omedelbart invid Sachsens gränser. Vid Bodenbach, den nordligaste böhmiska gränsstationen, vid Teplitz, Aussig c. är koncentrerad en stor mängd österrikiskt artilleri (efter uppgift 20 batterier), som vänter på order att rycka in i Sachsen, der man är viss om ett godt emottagande. Från Bodenbach till Dresden är jernvägen försedd med dubbla spår, så att 20.000 man inom 24 timmar kunna for:skaffas från gräsen till Dresden. En preussisk ermå är koncentrerad mellan Wittenberg och Torgau; arrigre-gardet säges siå nära Mählberg, blott några timmars väg från gränsen. Om kriget utbryter komma således stormakternas armåer att inrycka nästan samtidigt. En annan punkt, der kriget möjligen utbryter på samma gång som i Sachsen, är Hannover och Holstein. Man har hittills allmänt trott att brigaden Kalik skulle utrymma Holstein så fort kriget börjar. Men detta försäkras nu vara ogrundadt. Så länge Österrike icke var säkert om Hannover, måste det naturligtvis söka betrygga sig en reträttlinie, då det ej kunde hoppas att hålla någon punkt i Holstein. Nu är förhållandet helt annat sedan Hannover bestämdt lofvat biträda Österrike, och redan rustat i stor skala. Likaledes har order afgått till Ungern och Böhmen om brigaden Kaliks komplettering. Brigaden skall sedan förena sig med hannoveranarne och under Gableniz kommando bilda en flygande kår. Att döma at språket i tidningarne måste förbittringen hos alla parter nått en betänklig grad. Nordd. Allg. Zeit. beskyller en högtstående -hannoveransk statsman, att ha beklagat att mordförsöket mot grefve Bismarck misslyckades. Till återtjenst skildrar wienertidningen Presse det rotgiriga, oförskämda och högmodiga Preussen? i kraftiga drag och menar att ödet tydligen uttalot sin vilja angående hr Bismarck — då fem kulor ieke kunde fälla : honom, måste han uppenbarligen vara bestämd för ?något högre?. Såsom prof på sydtyskarnes sinnesstämning mot Preussen kunna anföras ur Wirtembergs officiella tidning, Wärtemb. Staateanzeiger, följande märkliga ord: ?Om vi föreställa oss den händelsen, att vi på eit eller annat sätt, omedelbart eller medelbart, skulle komma under preussiskt herravälde, så vore detta i sanning ej någon seger för den tyska kulturen, såsom de doktrinära professorerna och Gotha-partiets politici vilja inbilla oss, utan det skulle vara den tyska kulturens undergång, en förskräcklig nationalolycka, vida värre, än om vi en gång skulle blifva fransmän.? Inkallandet af preussiska landtvärnet tycks icke bu: försiggått i fullkomligt lugn. I Glogau, Hirschberg och Görlitz ha slagsmål inträffat mellan de inkallade landtvärnsmännen och militären, och på sistnämnda ställe blefvo landtvärnisterna ställda under militärbevaknig på bangården; flera uta! dem sönderbröto sina vapen ropande: ?Vi vilja icke slåss för Bismarck?. DONAUFURSTENDÖMENA. Det ser icke så otroligt ut att kriget kon komma att utbryta vid Donau lika spart som vid Elben. Säåvidt man aftidningarie kan finna, framrycka turkarne mot Moldau och Wallachiet, som de ämna besätta, för att med deltagarnes i konferensen sam yckel, återupprätta ett tillstånd, svarande mot traktaterna af 1856 och 58. Det förtjenar anmärkas att stormakterna strängt häfdat traktaternas rätt och icke ställt sig på det rumäniska revolutionspartiets sida, ehuru detta framträdde såsom målsman för nationali:etsprincipen och folksuveränitetens giltighet. Till detta beslut har utan tvifvel bidragit den erfarenhet man inhemtatinorra Euå följderna ef traktaternss ropa i afseende å D la llhastanda Pär Efrsiot är dot mer än!