Aftonbladet – 17 maj 1866, sida 3

alla mekaniska verkstäder, hvilkas fabrikater äro tunga och skrymmande. Några dagar efter det denna skrifvelse stod att läsa i Helsingfors Dagblad, innehåller tidningen en egen artikel, som ytterst skarpt instämmer i detta ogillande af manufakturdirektionens märkvärdiga liknöjdhet och framställer såsom motstycke huru till och med Japans, Tunis och Marockos regeringar göra ansträngningar för att uppmuntra sina undersäter att infinna sig till nationernas fredliga täflingar. Så absurdt det än är, utbrister tidningen, vore man stundom frestad tro, att den patriotism, som fruktar för vår nationalitets renhet vid en alltför tät beröring med verlden och särskildt med våra närmaste grannar vesterut, i tyst förstånd har räckt handen åt skuggrädslan. Och det behöfves i sanning intet vidare än att de, som makten hafva, i all sköns likgiltighet — att icke säga något omildare behandla hela frågan om Finlands deltagande i en internationel täflan på industriens område, för att man i vårt af hungersår hemsökta och under en betryckt affärsställning dignande land skall draga sig undan från de kostnader, som för hvarje enskild ärmed äro förenade. Att emellertid god vilja icke saknats i landet och att man icke ens under den nedstämning, som råder, omanligt velat sjunka i försoffning, bevisas af mängden anmälda artiklar.? Redan de första åtgärderna efter inbjudnin gens emottagande från Stockholm vittna om huru mycket allvar man hade med dess antagande, tillägger tidningen. I stället för att utse en samling intresserade män af alla fack till en centralbestyrelse, begrof man detta uppdrag i skötet af manufakturdirektionen, hvars föregående lifaktighet i dylika expositionsfrågor åtminstone för oss är föga bekant. Emellertid skall direktionen hafva gjort en hemställan hos styrelsen, anhållande om ett skäligt anslag och föreslående flera punkter vid kusterna såsom de, å hvilka artiklarne borde hopsamlas och på statsverkets bekostnad afsändas till expositionsorten. På denna framställning följde afslag. Artiklarne skulle på exponenternas bekostnad sändas till Åbo och der omlastas. Först sedan skulle stats kassan besörja det vidare framforslandet. Manufakturdirektionen, som är en underordnad embetsmyndighet, tyckte sig väl i detta styrelsens beslut finna en antydan, att det icke vore värdt att bråka, och tänkte troligen: Så låter du din jenare fara i frid?. Huru direktionen sedan fullvjort sin uppgift, finner man af det ampla vitsord den erhållit i onsdagens blad.? (Helsingforskomiterades ofvannämnda skrifvelse.) Tidningen upplyser vidare, att flera af de komiter, som blifvit utsedda på särskilda orter inom länen, hos manufakturdirektionen gjort framställningar om nödiga föränlringar i den knappt tillskurna medverkan, taten erbjöd. Icke heller dessa har direknen bevärdigat med något svar, ——