Aftonbladet – 17 maj 1866, sida 3

— Wilhelm Andreas Wezels, en af Norges mest framstående prester, har, enligt i dag ingångna underrättelser, afgått med döden vid 69 års ålder. Han var född i Köpenhamn den 29 Mars 1797 af danska föräldrar och kom först 1814 till Norge, vid hvars nyupprättade universitet han fyra år derefter tog teologisk embetsexamen. Från år 1819 var han utan afbrott anställd vid Vor Frelsers Kirke i Kristiania, först såsom katechet, sedermera såsom residerande kapellan (komminister) och der utvecklade sig ett sällsynt vackert samt hjertligt förhållande mellan Wexels och hans församling. En vidsträcktare betydelse fick han derigenom, att ha var en ef de första, som bragte öfver till Norge den egendomliga religiösa och historiska uppfattning, som efter sin upphofsman kallas en grundtvigianska, om än i en jemiörelsevis mycket moderat gestalt. Men just härigenom banade han vägen för densamma hos många, som skulle kännt sig tilibakastötta genom ett skarpare uppträdande och en strängare formulerad dogmabk. Utom genom sitt personliga uppträdande inom den församling, som med ett obegränsadt förtroende slöt sig till honom, arbetade Wexels genom en mängd populära uppbyggelseskrifter, bland hvilka hans ?Andagtsbog for Menigmand?, som blifvit utbredd i icke mindre än 40 stora upplagor. Äfven som psalmförfattare är han bekant. År 1845 kom han i en mycket häftig strid med det ortodoxa partiet inom nöfskå kyrkan, som misstänkte honom att hysa kätterska äsigter i afseende på Christi nedstigande till helvetet och en dermed i sammanhang stående möjlighet till omvändelse och förbättring efter döden. Eget nog ha de tvenne män inom norska kyrkan, som i vår tid kraftigast arbetat och förvärfvat sig de rättmätigaste anspråk på aktning, Stockfleth och Wexels, nästan bomtidigt bortgått.