Aftonbladet – 17 maj 1866, sida 2

ket, men jag skulle ej kunnat handla an norlunda om jag också tänkt på saken ett är, ty jag egde icke penningar. Följ derna! Jag afskyr det ordet; det kar all tid varit mig till förtret. Jag är så bun den att jag ej kan hugga ett enda tröd på egendomens skog, och det är följden a att ha godset så fördömdt väl bevaradt å arftagaren, och det är förfädernas skull — jag Önskar att jag aldrig haft några för fäder. Ja, skratta du, gosse! det gör mig godt att se dig skratta litet; Osborne är nu alltid så läng i synen och längre blir han alltid då han får se mig.4 Hör på, min far4, sade Roger hastigt, jag skall på ett eller annat sätt skaffa pengar till den bär afdikningen. Lita bara på mig; låt mig få två månaders tid att röra mig, och jag skall skaffa pengar, ialla fall, tillräckligt att begycna med. Squirens ansigte ljusnade som ett barns vid ett löfte om en ny leksak, af en person, hvars ord är att lita på. Hans panna mörknade dock åter, då ban svarade: Men buru skall du kunna det? Det är ingen lätt sak. Jag vet icke riktigt ännu huru det skall gå till, men pengar skall jag nog få — en hundrade pund att begynna med — kom ihåg, min far, att jog är senior nu och en mycket lofvande ung skriftställare, som tidningarne kallade mig. Åh, ni vet icke hvilken förträfflig son ni har. Ni borde läst den der tidningsrevyn, för att få reda på alla mina utmärkta förtjenster. Jag läste den, Roger. Jag hörde Gibson tala derom och bad honom skaffa mig len. Men jag skulle förstått den bättre om iu kallat djuren med engelska namn och j blandadt så mycket af den franska rotilskan deri.?