Aftonbladet – 17 maj 1866, sida 2

väntade stt hon skulle stanna hemma, elle blifvit hemma, då en vandring ut på lende föreslogs. Slutligen öfvertygade hon si att Cyntia var omedveten om öllt detta men denna öfvertygelse kostade henne er svår strid och gjorde hevone icke mindr olycklig. Det kunde visst vara mycket behaglig att med Amaryllis skämta i lunden, elle; leka med Nezeras lockiga hår, men en ung man i detta prosaiska England har icke så få andra bekymmer, då han skall börja sin bana. Roger hade visserligen sitt stipendium och så länge han var ogift hade han deraf tillräckligt för sitt behof. Men han hoppades på framtiden och på ett verksamt lif, ehuru han ej ännu visste i hvad riktning. Han kände siva krafter och kunskaper och ville ej låta någondera vara obegagnade. Hen var emellertid glad öfver att kunna afvakta ett tillfälle att bruka dem, och att kunna välja hvad han ansåg vara bäst. Han bestämde en viss summa för sitt eget behof och för att begynna eller befordra något företag; återstoden af hans inkomster tillhörde Osborne; den gafs och emottogs i den kärlekens anda, som gjorde brodersbandet mellan dessa båda så starkt och säkert. Det var blott tanken på Cyntia som störde jemnvigten i Rogers sinne. Han var eljest en stark man, men inför henne var han svag som ett barn. Han visste att han skulle förlora sitt stipendium om han gifte sig; han visste att det skulle vara rätt och slokt att ej binda sig till något yrke eller Pmbete förrän han funnit ett som rätt pasade honom; han visste att han på detta ätt ej på många år skulle kunna tänka på viftermäl. Och dock sökte han oupphörligt len ljufva flickans närhet, lyssnade till henes stämmas musik, solade sig i hermes