Aftonbladet – 17 maj 1866, sida 2

Han var emellertid alltid densamme: Pesäker som tiden sjelf, som mrs Gibson sade; en starkbetsklippa, hvars blotta skugga gifver kraft och hvila?, som hans mor en gång hade sagt. Orsaken till mrs Gibsons förändrade wu pförarde låg således ej hos honom, mellertid var han nu alltid välkommen vid hvad tid han behagade infinna sig. Man förebrådde honom skämtande att han tagit mrs Gibson på orden och aldrig kom före frukosten. Men han svarade allvarsamt att hau gillade de skäl hon enfört och skulle rätta sig efter hennes ord, hvilket allt sades helt enkelt, emedan det var hans åsigt, och utan minsta anstrykning af ironi. Under förtroliga samtal i hemmet, uppgjorde mrs Gibson ständiga plener till sammanträffande mellan honom och Cyntia, med så tydlig afsigt att bringa en förlofning till stånd, att Molly harmades öfver Rogers blindhet att gå rakt in i den utlagda snaran. Hon glömde att hon långt förut varseblifvit bans gryende kärlek, hans varma ömhet, hans beundran för den sköna halfsystern; hon såg blott att han var offer för en djerf intrig, hvarvid Cyntia begagnad:s som ett medvetet, om också ej medverkande lockbete. Detta plågade Molly outsägligt och hon kände med sig att hon aldrig skulle kunnat handla så som Cyntia gjorde — nej, icke ens för tt vinna Rogers kärlek. OCyntia hörde och ;åg detsamma som bon, och uppfattade det vå samma sätt, och ändå utförde hon den oll man anvisat henne! Visserligen kunde won i alla händelser gjort det; de saker) om föreskrefvos henne voro kanske ej an: at än hvad hon af sig sjelf och helt na-j: urligt skulle hafva gjort. Men just derföre j tt de föreskrefvos eller antyddes, skullelc fölly gjört motsatsen: gätt ut, då muamn!i