Aftonbladet – 17 maj 1866, sida 2

hon var missnöjd med sin egen dotter, öfverhopade hon Molly med godhet; men åter en annan gäng var hon missnöjd med hela verlden, och då var detta Mollys fel, som ej kunde göra verlden behaglig för henne igen. Men Mollys stadgade karakter kunde ej röna mycket infytande af en oförståndig ersons nyckfullhet; den kunde förtreta eler reta henne, men ej nedstämma henne. Detta var ej heller orsaken. Den låg djupare än eå. Då Roger af egen drift sökte Cyntias sällskap, och då hon såg honom mer och mer dragas in itrollkretsen, hade Molly kännt en bitter, underlig smärta i sin själ, det var som om hennes hjerta blödt dervid? men i ein ödmjukhet och kärlek fann bon det helt naturligt att den sköna strålande Cyntia skulle blifva älskad sf alla. Och då hon såg den varma, uppriktiga tillgifvenhet, som Roger ej ens bemödade sig att dölja, tänkte hon med en suck att ingen skulle kunna försmå en sådan kärlek, ett sådant stöd för sin framtid, som Rogers carakter lofvade hans blifvande maka. Hon kulle gerna huggit af sin högra hand, om ans kärlek till Cyntia derigenom kunnat efrämjas; sjelfuppoffringen skulle nästan afva gjort henne lycklig, om målet derisenom hunnits. Hon hamade sig bittert fver mrs Gibsons ohöflighet mot Roger, ch då han benämndes en ?klumpig landtankare eller något dylikt, bet hon sönder ina läppar för att kunna tiga. -Men nu var lt detta annorlunda, och deri låg den erkliga orsaken till den nedslagenhet, som emäktigat sig den unga flickan. Roer behöfde ej mera söka Cyntias sällskap, et nästan trugades på honom, och Molly såg snart att mrs Gibson af någon okänd rsak helt och hållet förändrat sitt uppjratide mot stuire Hamleys yngre son.