Aftonbladet – 16 maj 1866, sida 3

originalmålningar af växter ur Sverges flora samt till utgifvande afteckningar af zoologiska föremål. Hithörande afgjorda anslag äro: Till pensionsförhöjning åt expeditionssekreteraren M. G. von Schantz hafva adeln och presteståndet beviljat 800 rdr, som afslagits af de två öfriga stånden. — Till pension åt telegrafassistenten C. M. Bergmans enka hafva adeln och borgareståndet beviljat 200 rdr, som afslagits af de två öfriga stånden. — Till pension åt komminister N. Ignells enka har adeln beviljat 400 rdr, borgareståndet 600 rdr, under det de öfriga stånden vägrat all pension. Afslagna äro de af K. M:t begärda pensionsBelopp åt kaptenlöjtnanten C. Ö. L. Rudbecks enka, åt landshöfdingen J. Wern, åt Richard Dybeck samt begärda ersättningsbelopp åt sekreteraren vid öfverståthållareembetet och åt 13 landssekreterare för upphörd inkomst af passlösen. Vidare hafva ständerna afslagit af enskild motionär föreslaget anslag af 107.000 rdr till pensionsförhöjning åt dem af armebefälet, som före år 1858 tagit afsked med rätt till pension, äfvensom af enskilda motionärer likaledes föreslagna pensionsbelopp åt kapten E. A. Björkman, åt e. o. kanslisten C. M. Allesson, åt kronoskogvaktaren S. Kleen, åt föreståndaren för Wisby folkskolelärareseminarmm L. J. Ringbom, åt häradshöfdingen F. W. Strandbergs enka, åt länsmannen J. Bånge, åt kontraktsprosten Cnattingii enka, åt prosten Berlins enka, åt provincialläkaren D J. Billengrens enka och åt veterinärläkaren J. Söderbergs enka. Slutligen har ett förslag dels att storskiftes nech afvittringslandtmätare må få samma pensionsvilkor som alla andra statens tjenstemän, dels ock att pensionen för andre landtmätarne måtte bestämmas till 2000 rdr årligen, afslagits af ständerna. — Xeres och Madeira. Carlskrona Veckoblads korrespondect ombord på fregatten Vanadis skrifver från Huon den 27 April: Den 23 Mars på aftonen afgick fregatten under ånga till Cadiz, der hon ankrade den 24 på morgonen. , N Vi anlände till Spanien i en olämplig tid. Den med den 25 ingående påskveckan, som i katolska länder kallas Stilla veckan, förhindrade alla offentliga nöjen som annars varit tillgängliga; — den till och med lade svårigheter i vägen för afslutandet af de små affärer vi önskade göra. Allt hvad som kunde göras för att gå våra önskningar till mötes gjordes af svenska konsuln i Cadix Christoffersson, en norrman, som både jag sjelf och ere svenska flottan tillhörande personer lärt värdera långt innan han innehade i ning. Tiden har om möjligt ökat hans nda beredvillighet att gagna landsmän. Genom hans åtgärder sattes jag i tillfälle att i Xeres än en gäng bese ?Gonsalez Baez? vinlager, hvilket jag för flera år sedan genom tit. Christoffersson haft nöjet se, och fann Jag detsamma i icke obetydlig mån tillökt. För att gifva ett begrepp om hvad vin vill så ag nämna att Gonsalez bästa säljbara vin kostar 1200 pund sterling pipan, och hade endast kejsaren af Ryssland deraf köpt en octav (90 buteljer) för ett par år sedan. varje butelj kostar således 30 rdr rmt. Gonsalez är den störste och mest renommerade vinhandlare i Xeres, hans lager uppskattas i värde till en million pund sterling. Han lär dock börjat sin rörelse för omkring 20 år sedan med blott tvenne pipor vin, men har genom sin förmåga och lycka svingat sig upp till den betydenhet jag nämnt. Hans lycka har också blifvit till ordspråk. Den 29 på eftermiddagen lemnade vi Cadiz och anlände efter 5 dagars segling till Madeira. Denna gång fanns ej något hinder för komm vikationen med land, hvilken derför ofördröjligen började. Fregatten öfversvämmades af s rare från land, hvilka dagligen utbjödo fj blommor, linealer, skrifschatull och dylikt, utgörande gemensamt s. k. Madeira-arbeten. Dessa artiklar fingo god afsättning; också får man nu se mer eller mindre ar och buketter titta fram under batteridäcket. made att pryda någon halländsk eller östgötisk landtlig skönhets blonda lockar. Då manskapet, som det på sjömansspråket heter, har sina säckar, d. v. s. när de revidera sitt klädförråd, liknar det en österländsk bazar. För att kunna på rätt ort förskaffa oss hvad vi kunde finna värdt att köpa samt göra någon bekantskap med staden Funchals inre utseende begålvo vi oss i land och gjorde der några små utflygter dels till häst, dels i slädor, dragna af oxar. Detta sednare fortskaffningssätt är öfver all förväntan angenämt. Vagnar lä a icke finnas. Invånarne i Madeira tyckas vara gästvär liga, och iag finner det ganska naturligt att t blifvit ett af europeiska sjuklingar så mycket besökt ställe. Bland egendomliga förordningar vill jag nämna den å platsen gällande föreskrift att inga negrer må få vistas der mer än 24 timmar, och om någon svart skulle anlända för att vårda in helsa får han underkasta sig att ständigt vara under polisuppsigt. Man är rädd för den ullhåriga racen. . Den 4 April afseglade fregatten från Madeira och anlände till Tanger den 8. Här togs ombord en häst, som det heter, för kunglig räkning, jemte en arakisk jude såsom vårdare åt densamma. Jag kan tryggt försäkra, att en exposition af de kuriositeter. djur m. m. som finnas ombord, skulle väcka ickeringa uppmärksamhet. Under en promenad å batteriet händer det ofta att möta araben, ledande hästen, under det tvenne lamabockar hoppa omkring, stångande hvarandra, nära att trampa ihiäl ett par små spanska hundar, som leka. Mellan allt detta höres som oftast det gälla ljudet af en apa, som fram i fregatten gör sina krumsprång. Innan vi komma hem böra vi ha besökt Havre, Dublin och London, för att der afhemta konstsaker för nationalmuseum, allt för att fullkomna samlingen.