Aftonbladet – 16 maj 1866, sida 2

STOCEHOLM der 16 Maj. Vi meddela på annat ställe förteckningen å de af ständerna i dag utsedda ledamöter förstärkta bevillningsutskottet. Det har vid enna förrättving egentligen blott varit vid alet på riddarhuset, som något egentligt ntresse fästat sig, då det endast var der om någon sådan jemnvigt förefanns mellan je i tullfrågorna stridande partierna, att nåot tvifvel om utgången kunde ega rum. I le tre andra stånden visste man på förhand vilken karakter valet skulle erhålla, hos mesteoch bondeständen seger för protekionisterna, i borgareståndet för de liberala sigternas anhängare. Genom valet på ridlarhuset, der den liberala sidans lista segrat ned 14 rösters öfvervigt (131 mot 117) kommer nu en ungefärlig jemnvigt att ega um mellan partierna i cet förstärkta ut skottet, och det kan således komma att bero vå den förseglade sedeln eller en eller ett var rösters öfvervigt om ständerna skola för in del besluta lifsmedeltullarnes återinföande eller ej. Att hoppas är dock, att idsförhållandena skola öppna ögonen på en ch annan af de protektionistiskt sinnade nedlemmarne och komma dem att inse huru öga lämpligt ett sådant beslut skulle vara. Heta swider buruvida frågan om den beyktade ?klämmen? skall anses förfallen eler ej, sedan två stånd stannat mot två, nafva i dag utkämpats i presteoch bonde: stånden. I det förre ständet segrade med vå rösters öfvervigt (23 mot 21) deras mening som yrkade återremiss, i syfte att få Pklämmen? under votering i förstärkt bevillningsutskott, hvaremot bondeståndet med 35 röster mot 31 lät bero vid utskottets yttrade åsigt att frågan är förfallen. Dä orgareståndet fattat enahanda beslut som bondeståndet, men adeln, såsom vi i går omförmälde, återremitterat frågan, stå nu ifven i denna formtvist två stånd mot två. Resuliatet lärer väl näppeligen kunna blifva vågot annat, än ett svar från bevillningsatskottet, att äterremisserna icke kunna fill ågon dess åtgärd föranleda då i denna ga votering i förstärkt bevillningsutskott cke grundlagsenligen kan ega rum. Bland dem, som i presteståndet dela den isigt vi nyss uttryckt, framlade biskop Bring enklast och klarast de skäl, eom tala ör densamma. Denne talare höll sig stränvt och uteslutandettill det formella af saken, hvarom nu var fråga, och visade att klämmenX cke åsyftade någonting annat, än att gifva ;n instruktion åt expeditionsutskottet rörande ormen för ständernas blifvande skrifvelse ill K. M:t; men då två stånd förkastat förlaget härom, har alltså frågan om meddeandet af en sådan särskild instruktion för allit, och det blir vid det af grundlagen ingifna vanliga förfarandet, att expeditionsutskottet på egen hand uppsätter förslag till rifvelse, hvilket underställes ständernas oröfning, Dr Lindgren, den ifrigaste föräktaren af motsidans åsigter, ville dock cke alls lyssna till denna argumentation ich ansåg att man för ingen del borde lemna illfället obegagnadt, att gifva regeringen en allvarlig erinran att iakttaga grundlasen, Den beslutna återremissen ådagalade, ut det högvördiga ståndets majoritet fann let tillständigt att den ena statsmakten på ådant sätt förmanar den andra att efterefva rikets grundlagar. Biskop Bring och lera andra ledamöter reserverade sig mot det grundlagsvidriga syftet? med återemissen. Bondeståndet har i dag behandlat bränrinsbetänkandet samt dervid, såsom det var tt befara, afslagit den kongl. propositionen m tillåtelse att tillverka bränvin under hela iret och om borttagande af bestämmelsen m ett maximum af tillverkning per dygn, fråga om minimitillverkning beslöt ståndet estämma den till 100 kannor, ect beslut om wvilket ståndet är ensamt. Skatten beslöt tåndet, i likhet med adeln och borgarestånlet, böra förblifva vid nuvarande blopp, 60 re. ———