Aftonbladet – 15 maj 1866, sida 2

han halfhögt och med ett föraktfullt småleende. Stilla, dockan, stilla!? sade squiren omedveten af att han sjelf förorsakade hästens otåliga rörelser genom att oupphörligt rycka på tyglarne. Hvarken han eller mr Preston märkte att Roger Hamley just nu närmade sig. Han gick fort och med långa, stadiga steg. Han hane från BSilas stuga sett sin far, och kom för att bedja honom vända om fill den gamle, som nyss vaknat. Just då han kom nog nära för att höra hvad som sades, yttrade squiren: Jag vet .ej hvem ni är, men jag har förr sett intendenter, som voro gentlemen och sådana som icke voro det. Ni hör till den sednare klassen, unge man, det gör ni. Jag skulle ha lust att med min ridpiska lära er litet höflighet.? Jag ber er, mr Hamley, styr ert sinne, åtminstone för ögonblicket, och tänk litet på saken. Det är verkligen ledsamt att se en man af er ålder duka under för sitt häftiga lynne?, sade mr Preston och drog sig undan ett parsteg, mera af önskan att hindra den uppretade gamle herrn från att utföra sin hotelse och utsätta sig för de obehagligheter som skulle följa deraf, än af någon fruktan. I detta ögonblick stod Roger Hamley framför honom med mörk blick och rynkade ögonbryn; han drog djupt efter andan, men hans röst var fullkomligt lugn, då han sade: Mr Preston, jag förstår icke meningen med hvad ni nu sade. Men jag ber er komma ihåg att en man af min fars ålder och samhällsställning ej är van att af unga herrar, som ni, taga emot råd huru han bör styra sitt lynne.? Jag bad honom blott hålla sitt folk från mina egorX, sade squiren, som lugnade sig li