Aftonbladet – 15 maj 1866, sida 2

ega rätt att vara missnöjd med de unga herrarne Hamley. Både Cyntia och Molly hade talat om dem på ett sätt som antydde ett flitigt umgänge mellan de båda familjerna; deras buketter hade blifvit föredragna framför dem han hade skickat till Cyntia; de flesta som kände dem talade väl om dem, deras rang?, som mr Preston låtsade förakta, kunde dock aldrig uppnås af ho nom sjelf, och slutligen hade han en instinktlik efsky för alla unga män, som voro omtyckta och gerna sedda i de kretsar, der han sjelf ville spela förnämsta rollen. Men efter det nyss förda samtalet med squiren och hans son, hatade mr Preston allt hvad Hamley hette, och det af hjertans grund. Den slyngelu4 — hvarmed han betecknade Roger — skall minsann få betala för dettal sade han för att trösta sig öfver det lidna nederlaget. Sådan klumpig figur, en riktig bonde! Gubben har två gånger så mycket mod i sig, fortfor ban, då han såg huru squirena drog i tyglarne. 4Den gamla skymmeln kunde nog gå vägen rätt fram utan. att ledas, min gosse lilla. Men jag ser nog din mening. Du är rädd att farsgubben skall vända om och förgå sig mot mig igen. Rang, Bevars! en fattig adelsman — en man som kö;sde bort sitt arbetsfolk midt i vintern, utan att fråga efter om de svälte och fröso ihjäl!4 . Och i skydd af sitt deltagande för det stackars arbetsfolket, fick mr Preston sålunda utgjuta sin egen harm på ett sätt som särdeles tillfredställde honom. Mr Preston hade för öfrigt icke så få orsaker till belåtenhet; om han velat hade han kunnat förgäta sitt missöde i glädjen öfver sina mycket förökade inkomster och den popularitet han åtnjöt i den goda staden Hollingford, hvilken reste sig, som en