Aftonbladet – 15 maj 1866, sida 2

tet, ty han önskade ifrigtatt bibehålla Rogers goda tanke om sig, men han nekade och betviflade också mina ord. Mr Preston vände sig från squiren och till Roger, och talade i en ton af lugn förklaring, som, oaktadt hans ord ej voro ohöfliga, dock var förskräckligt retsam, tyckte squiren. Er far har missförstått mig — det är kanske också ej heller att undra på sade mr Preston med en blick, som skulle antyda för sonen att fadren ej var i stånd att rätt förstå någonting, så uppbragt som han nu var; jag har aldrig nekat att göra hvad som var rätt och billigt. Jag fordrade blott säkrare bevis på att ofoget egt rum; och det var detta, som förolämpade er farX, hvarpå mr Preston ryckte på axlarne och höjde ögonbrynen på ett sätt, som han fordom lärt i Frankrike. I alla fall, sir, anser jag den ton och de ordalag, ni nyss begagnade mot min far, oförenliga med den aktning ni borde visa en man af hans ålder och rang. Hvad det omtalade ofoget angår —4 4De rycka upp buskarne till bränsle, Roger; villebrådet blir på det sättet alldeles utan: skydd på våra jagtmarkert, inföll squiren. Roger bugade sig lätt för fadren, men fortsatte som om han ej blifvit afbruten: Så vill jag vid något annat tillfälle undersöka saken, och, om någon åverkan å min fars skog blifvit gjord, naturligtvis fordra att ni förbindrar fortsättandet deraf. Och nu, min far, vill ni ej följa mig till gamle Silas? Ni vet kanske icke att han är illa sjuk?4 Mr Preston var ursinnig öfver Rogers agna sätt att uttrycka sig och öfver det inflytande han utöfvade på sin far, ty det