Aftonbladet – 14 maj 1866, sida 2

Pensionen åt Ignells enka. Landsortstid. ningarne med dagens post innehålla liflige utiryck af den förtrytelse, som presteoci bondeståndens afslag på utskottets hemstäl lan om en pension på nägra hundra riks daler åt den af den fria forskningen hög förtjente Ignells enka väckt i landet. 5: yitrar Göteborgs Handelstidning: Det berodde således af presteståndet, om enkan efter en af svenska kyrkans utmärk. tare män, efter nära nog den ende på ve tenskaplig grund stående teolog som hon sednare tider haft att uppvisa, skulle komme i åtnjutande af det ringa understöd, hvarom här var fråga. Annars visande ett loflig nit till förmån för enkor efter aflidna ständs. bröder och icke tvekande att bevilja pension ät t. ex. en prestenka, som åtnjuter tre nådår vid ett pastorat med 10.000 rdrs årlig inkomst, ådagalade presteståndet likväl, i fråga om Ignells efterlemnade maka, en alldeles motsatt nitälskan. — — Främst bland sidans talare stod dr Falck, som bland annat uttalade den farhåga, ati om staten beviljade pensioner åt enkor efter sädane män som Ignell, den skulle sluta med att uppresa ärestoder åt dem. Vi vilja ioke förneka, att denna farhåga är i någon mån berättigad; det har händt förr, att kättare, som uppträdt mot sin tids omoraliska dogmer, fördomar och vidskepelse och för den skull blifvit kroppsligt uppbrände eller andligt brännmärkte af presterskapet, fått ärestoder åt sig af efterverlden uppresta, odh det är mer än sannolikt, att äfven den anspråkslöse Ignell skall, om än aldrig erhålla ett monument i brons, dock i historien om svenska kyrkans inre utveckling åtnjuta en varaktigare och mer ärande hågkomst — ett ?monumentum cere perennius?, — än de kanske icke så anspråkslösa doktorerna Falck, Ternström och Ruunsten.? Dr Falck uttalade slutligen den åsigt, att vi i allmänhet icke behöfva något ?uppkok? på tysk teologi, och syntes anse det vara bäst, om Sverge öfverhufvud kunde karantänsmessigt spärra sig mot de stora kulturfolkens ider. Beqvämt vore detta visser ligen för en statskyrka, hvars teologiska bildning sjunkit så djupt som tyvärr den svenskas i närvarande tid; men vi förmoda, att om ett prohibitivsystem af sådant slag äte sig upprätta mot idella ?varor? från Luthers fädernesland, hr doktorn dock skulle önska fortfarande tullfrihet för sådana, som le, hvilka utgå från hr Hengstenbergs ortoloxa och hr Klietoths nykatolska mejerier, när det är vid dem som våra prestkandi later uppfödas, ehuru de numera hafva en nycket koapp afgång på sjelfva tillverkningsyrten.?