Aftonbladet – 11 maj 1866, sida 3

Penningeställningen i utlandet. (Ur Economist.) London den 5 Maj. Overksamheten i silfverexporten och andra för marknaden gynnsamma förhåtlanden hafva motverkats af mäktiga exceptionella orsaker, och diskonton har blifvit höjd från 6 till 7 4 (enligt senare telegram ända till 8 4). Den mängd af engelska papper som cirkulerar i utlandet har blottställt oss för en särskild skuldsättning, som åstadkommer en plötslig penninge-efterfrågan, och de rustande staternas behof framkalla ett nytt och ovisst element i penningemarknaden. Rykten om krig med den ovisshet de innebära, hafva alltså varit af något inflytande, under det att den misskredit, hvaruti finanskompanierna fallit, försvårar affärernas re dan ogynnsamma ställning. Den allmänna affärsverksamheten och handeln har visserligen i nåon mån tilltagit, men äro icke så förändrade, att e kunnat utöfva något synnerligt inflytande på marknadens ställning. De betydliga beloppen af indiska och andra vexlar, förfallna emellan den 30 April och 4 dennes hafva likväl ökat begärligheten och manat till ny försigtighet och måhända framkallat extra bekymmer. Prisfallet å bomull fortfar, och då de hufvudsakliga remisserrna från Amerika bestå i denna artikel, som under en fallande tendens icke låter lätt realisera sig, är hvarje utströmning af här employerade kapitaler genast k nnbar. Engelska bankens senaste rapport (här förut meddelad) visar att det icke var möjligt för bankens direktörer att handla annorlunda än hvad de gjort. Med guld-utströmningen och minskningen i reserven för ögonen, fanns det icke något annat alternativ än att höja diskonton så mycket och hastigt som de fjorde hvarje annan åtgärd hade kunnat vara farlig och klandervärd. Man har på senare tiden varit så van att se den metalliska valutan utströmma i stora belopp, att man icke fästat den uppmärksamhet dervid som det förtjenar. Våra skulder till halfbarbarerna i Orienten, som ega en synnerlig håg för att samla vårt guld, äro nu mycket minskade, och till betäckandet af de som snart komma att trycka på franska silfverförrådet finnas i Frankrike enorma tillgångar, som stiga vecka efter vecka; det är således numera icke från Orienten som begärligheten för våra ädla -metaller härleder ig utan från Europa. Källan till denna efterfrågan har blifvit på mångahanda sätt sökt, utan att man tyckes hafva funnit den rätta ledtråden; men vi tro, likasom flertalet, att de kontinentala krigsrustninarne och ynehet de i Italien häri spela en tor roll. Vi känna deras penningebrist, och let lider intet tvifvel att icke de genom sina