Aftonbladet – 11 maj 1866, sida 2

f VESIUCK GE BESFE fb tE PEVESLYLRAL ett HP Ste — — Olyckshändelser vid jernbruk. Om den af 088 förut omnämnda explosionen vid Gröszinka bruk berättas i en rapport till landshöfdingeembetet i Gefle: Måndagen den 16 April kl. 10 min. efter 5 på eftermiddagen inträffade den beklagliga händelsen, att ångpannan vid Grönzinka bruks nedre Oppsjö hammare under smidets gång exploderade, hvarigenom hela hammarhuset till. väggar och tak nedstörtade och virket deraf fördes hit och dit, utom det att en del afångpannans lock, vägande ett godt skeppund, fördes i luften samt nådde ej marken på två tusende fots afstånd från hammarhuset, utan att detta jernstycke gjorde någon skada; allt var öfverstånvdet på ett ögonblick. Af de 16 personer, som innevoro. i hammarhuset vid olyckstillfället, återfunnos liggande under bräder och stockar 3 smedsarbetare, hvilka voro döda och en härfått ena benet afbrutet. Dessutom hafva flera erhållit skador, men af så obetydlig beskaffenhet, att ingen fara är för dem att befara. Smedspersonalen vid hammarlaget har blifvit hörd, men kan icke appgifva någon anledning till olyckan, utan har förklarat, att ånghammaren gått förträffligt: i tvenne månader, eller sedan den kom i gång; derefter hördes maskinisterna, eldare och de som hafva att göra med vattenfordringar, utgörande tvenne äldre och tvenne yngre personer, som turvis: skött ångan m. m.; de tillkännagålvo, att de ej visste anledningen till den timade olyckan, men erinrade sig likväl, att lördagen före olycksdagen hade ventilen å ångpannan gått trögt och ännu trögare derpåföljande måndag då explosionen inträffade, hvilket de icke förut anmält, ännu mindre förstått att detta skulle göra något hinder för ångans gång. Denna tröghet i ventilens verksamhet lärer först sannolikt appstått genom det slam, som vårvattnet medför och som genom ångan förts in i ventilens tillslutningsytor; man skall då hafva velat afhjelpa trögheten genom att smörja med olja, ej besinnande att denna af jernets hetta förvandlades till en fernissa, som helt och hållet hopkittade säkerhetsventilen, hvars verksamhet, såsom man vet, just afser att förekomma explosion, Hjulsjö södra hytta i Hjulsjö socken, tillhörig grefve kH. S. Mörner på Stjernfors och Petersfors bruksegare, nedbrann natten till den 28 nästlidne April. Elden uppkom på det sätt, att hettan från nyss utslaget jern antände brädväggen till blåsmaskinshuset i roststugan. Krosgoch kolhus jemte andra till hyttan hörande byggnader räddades. Hyttan, gammal och afsedd att ombyggas under innevarande eller nästkommande år, var brandförsäkrad i länets brandstodsbolag för 7500 rdr rmt. Westgöthytte hytta i Nora socken, tillhörig ett bolag, uppbygdt 1838, brandförsäkrad i länets brandstodsbolag för 22,000 rdr, nedbrann natten till den 5 Maj. Huru elden uppkommit är ännu outredt. — Väderleken och årsväxten. Från Malmö skrifves den 8 Maj: Rågen står ganska hög samt särdeles vacker och Jofvande, utan att hafva lidit af. vårkölden, om icke på mycket sanka eller magra ställen. Äfven klöfverfälten hafva icke haft så lofvande utseende på flera år vid denna årstiden, samt synas gifva ett rikt och tidigt bete, om gynnsam väderlek annars inträffar. —— — Islossningen. Från Umeå skrefs den 4 Maj: Väderleken har sedan vår sista redogörelse derför förnämligast omvexlat med kalla vindar och snöfall, så att våren just icke framskridit särdeles anmärkningsyärdt, ehuru vi befinna oss i sjelfva blomstermånaden. Under förra veckan bröts likväl isen hitåt trakten, så avt öppet vatten finnes intill Jernäsudde och der förbi samt norrut mot Bredekär; men under denna vecka har islossningen troligen icke avancerat särdeles långt, till följd af de kalla vindarne och nattkylan. 1 förra veckan seglade några fiskare från Jernäs till Hernösand, för att der köpa spanmål, som lärer saknas på deras hemort för köpare deraf. Enligt sednare underrättelser har hafsisen i norra Bottenviken börjat skingra sig i slutet af förra månaden, och antar man att sjöfarten der kan komma i gång vid medlet af lenna månad. — En kyrklig skandal. Man läser i Nerikes Allehanda: st I höstas omtalade vi, hurusom, den kristligt sinnade komminister Mäntzing i Wiby varit kristlig nog att vid nattvardsgång i Wiby kyrka len 15 Oktober 1865 förbigå en af de vid altaet knäböjande, en fattig torpare J. O: Jonsson på Tycke egor, utan att gifva honom nattvarden. Den arme mannen, djupt kränkt häraf, besökte komminister Mintzing för att få veta orsaken härtill och skall då hafva fått till svar, tt Mintzing vid tillfället ?fått en vink af vår Ierre, att gå syndaren förbi. Vid:ett föregånde kommunionförhör skall nemligen M. hafva illsport Jonsson, om han blifvit väckt, hvarvå denne erkänt sig vara en vanlig syndig meniska. I förklaring till domkapitlet har M. åbeopat, att han icke ansett Jonsson vara värdig ch beredd att begå nattvarden och derföre ej unnat meddela honom densamma. : Domkapitlets utslag i saken har nu fallit, och yder dess slutmening sålunda: — — — — alltså finner domkapitlet, som, med nledning af hvad i detta mål ytterligare föreommit, pröfvat skäligt meddela pastorsembetet Wiby och Tångeråsa pastorat förständigande lerom, att den af pastor genom enskildt träffad fverenskommelse åt Muntzing medgifna rätt att, tan pastors hörande, förklara till nattvarden