Aftonbladet – 11 maj 1866, sida 2

STOCEHOLM der 11 Maj. Vid meddelandet af den här i hufvudstaden framlagda petionen mot lifsmedelstullarnes återinförande yttrar Göteborgs Handeistidning bland annat: . ?De olägenheter, som en sådan indirekt beskattning af allmänheten till förmån för en viss kategori af medborgare skulle medföra, låta ej bortresonera sig, och de skola helt visst längre fram erkännas af mången, som nu är blindt öfvertygad -om skyddssystemets fört äfflighet. Den import östanifrån, som satt oss i tillfälle att till jemförelsevis höga priser afyttra jordbruksalster till våra grannar i vester och söder, skulle ovilkorligen betydligen förminskas genom de föreslagna tullbestämmelserna, och derigenom skulle vi förlora en af de största fördelar, som BSverges geografiska läge skänker oss. Lifmedlens fördyrande skulle på många sätt bidraga till hämmande af det friska lif, som utvecklat sig inom handeln och industrien uti vårt land på sednare tider; det skulle sannolikt återföra begge till en ståndpunkt, som man ansett dem ha lemnat för alltid. Men ännu hårdare skulle, såsom ofvan antydts, det drabba den egentliga arbetsklassen och de mindre bemedlade öfver hufvud taget. Redan under närvarande förhållanden är — synnerligen uti de större städerna — deras antal stort, som endast genom stor sparsamhet och många umbäranden lyckas att bestrida de för deras och deras familjers uppehälle nödväniga utgifterna. Hvarje förhöjning i priset på lifsförnödenheter är för dem en högst betänklig sak, såsom man ock kan finna af den ifver och oro, hvarmed sådana ämnen af dem afhandlas ; och ofta -kan en dylik stegring förvandla torftigheten till verklig nöd och tvinga den fattige att afstå från de få beqvämligheter och oskyldiga förströelser, som han dittills icke nekat sig. Genom att för beständigt stegra priset på så många slags lifsmedel skulle staten göra deras lif, som redan är tillräckligt tungt och bittert att bekymra menniskovännen, ännu mycket tyngre och bittrare. Den, som sjelf aldrig lärt känna försakelser och umbäranden, den, som tillbringar sitt lif i lyx och öfverflöd och vexlande njutningar, kan ej göra sig en klar föreställning om hvad den känner och lider, som måste anstränga alla sina krafter för att hålla eländet från sin torftiga boning, som måste uppbjuda hela sin tankekraft för att be räkna utgifterna, så att de någorlunda öfverensstämma med inkomsterna. Hvad under då om han kan i sitt stånds sessionsrum framställa såsom en helt obetydlig omständighet, icke det ringaste värd att lägga någon vigt vid, det faktum, att, genom de ifrågavarande tullsatsernas antagande, priset på åtskilliga för de lägre liksom for de högre oumbärliga lifsförnödenheter måste stegras. Hvad som är en småsak för honom är en sak ef fruktansvärd betydelse för den, hvars inkomster äro så små, att äfven med största sparsamhet han näppeliIgen kan bestrida de oundgängligaste lefnadskostnaderna. Dertill kommer, att genom Jen sådan lifsförnödenheternas prisstegring, Isom ej åtföljes af förhöjning i arbetslönen, I frestelserna till förbrytelser måste bli starkare hos den fattigare befolkningen i landet — något som erfarenheten nogsamt bekräftar. Att nya mot rättvisa och billighet stridande lagbud äro egnade att väcka hos Iden, hvars ekonomiska ställning de betydligt försämra, en bitterhet som lätt kan antaga en samhällsvådlig natur, är en gammal liakttagelse, äfvensom att de, som genom såI dana stadganden störtas i oförskylld nöd Toch elände, icke så sällan bli hågade att kränka statens Jagar och framförallt egandeIrätten.? Tidningen slutar med uttalande af den åsigt, att starka opinionsyttringar ej blott i hufvudstaden utan äfven i landsorten skulle bereda åt reveringen ett sannolikt välkommet stöd för dess uppträdande emot de protektionistiska försöken att förskaffa ett fåtal ekonomiska fördelar på den stora allmän. hetens bekostnad. : ERNESTO NARE mr LEN es 4 Aa NV . mor