tör kronans räkning huggen ek, deruti utskottet hemställer att riksstånden måtte förena sig om det beslut, att i underd. skrifvelse till K. M:t anhålla, att K. M:t täcktes taga i öfvervägande, i hvad mån K. Br. den 28 Januari 1862 angående förvaltningen af ersättningsmedel, som tillflyta militiceboställen, äfven må ega tillämpning å de fall, då betalning för å bostället för kronans räkning hugget ekvirke skall erläggas. N:r 86. Afstyrker en af hr Sundvallson väckt motion om skydd för industriel eganderätt. N:r 87. Afstyrker en af kontraktsprosten Schmidt väckt motion om upprättande af nytt sammandrag af de författningar m. m.. som årligen böra från predikstolarne i rikets kyrkor uppläsas. N:r 88. Memorial, i anledning af återremiss af utskottets betänkande n:r 77 rörande väckta motioner om ändring i K. F. den 11 Juli 1862. angående allmänt ordnande af presterskapets löneinkomster. N:r 89. Memorial i anledning af återremiss af utskottets betänkande n:r 80, angående väckta motioner om ändringar i K. F:ne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om landsting. TS GÅRDAGENS AFTONPLEN. Ridderskapet och Adeln. (Kl. 6 e. m.) Konstitutionsutskottets memorial n:r 15, med t till ändring i åtskilliga delar af tryckfrihetsförordningen för vinnande af större frihet att anlägga boktryckerier, afslogs i första punkten, i hvilken utskottet hemställer, att adeln måtte foga sig efter de öfriga ståndens beslut. Vote: ringspropositionen i andra punkten deremot, i händelse adeln ej skulle bifalla utskottets hemställan, godkändes. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 14, angående regleringenaf utgifterna under Nionde hufvyndtiteln. I andra punkten tillstyrker utskottet ett anslag 24,000 rår till bildande af en pensionsanstalt fartygsbefälhafvare, styrmän och sjöfolk, att af tullmedlen årligen utgå å nionde hufvudtiteln. På yrkande af grefve Mörner och ht Wolffelt beslöts att nämnda belopp skulle utgå endast såsom reservationsanslag. I femte punkten litt. d. tillstyrker utskottet ett belopp af 1500 rdr i pension åt fängelsedirektören Hård af Segerstad. Hr Stråle och friherre Klinckmwström yrkade, att pensionsbeloppet måtte höjas till 2000 rår, såsom K. M:t föreslagit; men grefve Mörner, frih. Cederström och hr Montgomery-Cederhjelm yrkade bifall. Genom votering — 33 röster mot 26 — blef utskottets förslag godkändt. Rörande sjette punkten, i hvilken utskottet tilltyrker ett belopp at 2800 riksdaler i pension t majoren Tellander, uppstod någon diskus. on, hvarunder grefve Mörner och friherre ljenerantz yrkade att pensionen måtte be mmas till det belopp hr Tellander hade ilön: hr Tellander hade väl skött sin tjenst, det kunde ej nekas, men det hade mänga andra tjenstemän f sä rt, utan att deras pensionsbelopp ansetts böra höjas. Frih. Klinckowström isade hr Tellanders förtjenster om fångvården vid Långholmen, hvarigenom statens inkomster al denna strafftanstalt betydligt ökats, och yrkade bifall. Med honom instämde hrr von Francken, Stråle och Montgomery Cederhjelm. Vid framställd proposition bifölls utskottets förlag. I mom. a. i sjunde punkten tillstyrker utskottet, i anledning af K. M:ts proposition. ett pensionsbelopp af 3000 rår från 1867 åt framl. expeditionssekreteraren J. G. Richerts enka, Sofia Schönherr. En längre diskussion med derefter följande votering beledsagade denna utskottets hemställan. Grefve Mörner, med hvilken frih:ne Klinckowström, Cederström och Liljenerantz samt hr Montgomery-Cederhjelm förenade sig, ansåg att pensionsbe!oppet borde stanna vid 2000 rdr; enkan efter en Agardh, en Berzelius hade icke föreagits till så stor pension. Richert hade under sin lifstid, yttrade grefve Mörner, haft sin pension såsom belöning för sina lagarbeten, och han hade kunnat bereda enkan en större pension, om han ej undandragit sig den höga tjenst staten ville gifva honom. Ridderskapet och adeln hade just ej synnerhgt stor anledning att visa några sympatier för Richert, fy det var han som framlade rslag till förbättringar i vår grundlag, af hvilka rbättringar vi nyligen kommit i åtnjutande, Något positivt arbete hade Richert ej efterlemnat, sade frih. Klinckowström, han hade blott i komitåer och hans försl:.g till grundlags dringar furmes ej något skäl att visa sin tacksamhet. Hans enkas ställning kunde icke anses vara nödställd; oförsörjda barn egde han icke heller. Justitiestatsministern frih. De Geer uppträdde varmt till försvar för utskotLets hemställan; Richerts förtjenster om vårt lagverk vore så stora, att de förtjenade ett erkärnande från statens sida: på annat sätt än genom en pension åt enkan kunde staten ej nu visa sig erkännsam. Hrv. Koch, grefvare E. Sparre h Björnstjerna, hr v. Ehrenheim Manner-. skants yrkade vifall till utskottets lag, alla rande rättvisa åt Richerts utomordentliga för-: Jenster cm vårt lagverk; grefve Björnstjerna : starkt betonande det ogrannlaga i att framdraga Richerts planer till representationsförändring sår :; som ett skäl till att ej åt hans efterlemnade enka se en nationalbelöning. Tal. hade på den be-j: ydelsefulla dagen varit i minoriteten, men detl. skulle aldrig fallit honom in att af den anled-: ningen neka pension ät enkan efter den man, :j j f a som kan sägas haft stor del i den nyligen åvägabragta representationsförändringen. De öfriga if de nyssnämnda talarne delade dessa åsigter. Genom anställd votering, 45 röster mot 32, afslogs utskottets förslag och pensionens belopp : vestämdes till 2000 rdr. I inom. 6 af samma punkt hemställer utskotet, att de för pension till fru Richert från 18651. i andra hufvudtitelns extra utgifter förskotterade 3000 rdr måtte, till ersättning åt statskontoret, ; winvisas på riksgäldskontoret. Frih. Liljenerante: ansåg att K. M:t ej egde rättighet ait anvisa :; medel på statskontoret utan ständernas hörande; K. M:t hade kunnat vänta till dess ständerna beslutit i den saken. Tal. ville att K. M:ts proposition i denna punkt måtte med ogillande lägras till handlingarne. Friherrarne R. Cederström och Klinckowström instämde, men ändrade sedan nening och ville att 4000 rdr skulle anvisas att utgå 1 ersättning åt statskontoret; frih. Klinccowström till och med bifall. Detta skedde till ljd af de tillfredsställande upplysningar justistatsministern frih. De Geer lemnade; det ade händt fiera gånger förut, att K. M:t anliat tillgängliga medel för dylika fall och sedan anhällit hos ständerna om ersättning. Hr O, J. Fåhraeus och grefve Mörner instämde. Utskottets remställan godkändes med 36 röster mot 29, ilka ville att ersättningen till statskontoret kulle utgå med blott 4000 rdr. Ståndet afgjorde äfven 16:de punkten, i hvilcen afstyrkes anslag af 107,000 rdr för beredanle af pensionstillökning åt dem af armebefälet som tagit afsked före 1858 till lika belopp med lem som tagit afsked efter 1858. Hr O. v. Knoring reserverade sig mot detta utskottets beslut såsom varande orättvist; statsrådet Reuterskjöld h hr Rosensvärd beklagade också, att den i mnde afseende väckta motionen ej kunnat vinna utskottets bifall. Punkten bifölls. Ständet åtskildes kl. 10. Prestestindet.