Aftonbladet – 9 maj 1866, sida 2

icke kommit ned då. , Pappa träffade mr Sheepshanks i går och han sade att det var alldeles afgjordt: du mins väl att viredan i våras hörde talas derom?? Cyntia var mycket tyst efter detta. Om en liten stund sade hon att hon plockat så många blommor hon önskade, och att hon ville gå in, emedan det var så varmt. Osborne tog afsked och for hem straxt derefter. Molly stannade qvar i trädgården, ty hon hade töresatt sig att taga upp några redan utblommade växter och plantera nya i stället. När hon slutat detta arbete, var Bon mycket trött och varm och gick upp till sitt rum för att hvila och kläda om sig. Som hon alltid brukade, gick hon först att söka upp Cyntia; ingen svarade på hennes sakta knackning på dörren, och Molly trodde derföre att Cyntia somnat och kanske låg midt i draget från det öppna fönstret, utan en sjal eller ett täcke öfver sig, ty sådant inträffade ofta, Molly öppnade derföre dörren sakta och giek in, Cyntia låg på soffan, som om hon kastat sig der utan en tanke på hvila eller begvitmlighetHen låg alldeles stilla, och Molly, som trodde att hon sof, tog en sjal och bredde den öfver henne. 1 detsamma såg hon upp och sade: Är det du, älskling? Nej, gå icke, Jag tyeker om att veta dig der.? Hon slöt ögonen och låg stilla ett pe minuter. Derpå satte hon sig upp och betraktade Molly oaflåtligt, medan hon strök bort häret ur sin brännande panna. Vet du hvad jag tänkt på, älskling? sade hon. Jag tror att jag har varit här långe nog nu och att det vore så godt jag sökte mig en plats som guvernant,? Cyntia, hvad menar du?? utbrast Molly helt förskräckt. Du har sofvit och haft