Aftonbladet – 9 maj 1866, sida 2

sällskap; men tillsammans med Roger var hon mild och allvarlig, Hon kände och anade skilnaden mellan dessa bådas smak och rättade sig instinktlikt derefter. Hon förstod att Osborne intresserade sig för henne blott såsom för en medlem af en familj, der han var gerna sedd, att hans vänskap var utan ringaste anstrykning af mera romantiska känslor och att hans beundram blott var ett uttryck af hans tillfredsställda skönhetssinne. Men helt annorlunda var det med Roger. För honom var hon den enda, ojemförliga skönheten. Om hans kärlek blefve försmådd, skulle den behöfva många år för att kunna öfvergå till ljum vänskap. och för honom utgjorde hennes skönhet blott ett af de många tjusande behag, som fångade hans hjerta och kommo det att darra af kärlek. Öyntia var ej i stånd att återgälda hans känslor på samma sätt; hon hade sett för litet verklig kärlek och kanske skördat för mycken beundran och hyllning, för att kunne det, men hon värderade och aktade denna uppriktiga värma, denna redliga tillgifvenhet, som var så ny för henne. Oeh denna aktning för hans sanna och varma natur gaf hennes sätt mot Roger en anjuykning af ömhet och allvar, som blott lockade honöm med nytt och egendomligt behag. Molly satt och såg på allt detta och undrade huru det skulio kata, eller rättare segdt, huru snart det skulle sluta, ty det föll henne aldrig in att någon ung flickas hjerta skulle kunna motstå en sådan kärlek som Rogers, och att Roger älskade Cyniig,: derom var intet tvifvel — ack nej, desom var visst icke något tvifvel! Eu äldre person, skulle i Mollys ställe, kanske tänktnågot längre in i framtiden, tänkt på pund, shillingar och pence, Hyarifrån skulle de nödvändiga inkomsterna vid ett blifvande