Aftonbladet – 9 maj 1866, sida 2

ligt lynne hon afskedat Roger, icke för det hön ögerna såg hans besök. Det var visst också ohöfligt af mig att komma så tidigt, sade Roger. ?Visst icke; jag kan ju komma så tidigt jag vill utan att någon sägerett ord derom. Det var bara dåligt lynne. Hon är riktigt ledsen deröfver nu, det ansvarar jag för och för framtiden kan du komma och gå der som du sjelf vill.? Men Roger dröjde dock ett par veckor innan han gjorde sitt nästa besök och då voro damerna icke hemma. Samma missöde träffade honom en annan dag, men då erhöll han en liten fin biljett från mrs Gibson, och af följande innehåll: Bästa mr Hamley! Hvarför har ni på en gång blifvit så ceremoniös att ni lemnar ert kort i stället för att sitta ned och vänta tills vi komma hem? Fy skam! Om ni sett de bedröfliga miner jeg såg, då de afskyvärda små pappersbitarne framlades för oss, så skulle ni ej ha hjerta att vara ond på mig längre, ty det är verkligen att straffa andra lika så hårdt som mig. Om ni vill komma i morgon — så tidigt ni har lust — för att äta frukost med oss, skall jag erkänna att jag var oartig och vid dåligt lynne och visa mig så ångerfull som möjligt. Alltid er tillgifna vän Hyacintka C. K. Gibson.? Det hade ej varit möjligt att motstå detta, äfven om ej en stor lust att antaga inbjudningen och förlåta det förflutna, gifvit de vänliga orden ännu mera vigt. Roger kom, och mrs Gibson gjorde sig älskvärd för honom på sitt allragötaste, silkeslenaste sätt. Cyntia föreföll honom ännu mera intagande efter det korta afbrott i umgänget med hennes familj, som nyss egt rum. Hon kunde vara strålande glad och munter i Ösbornes