Aftonbladet – 8 maj 1866, sida 7

karens skarpa blick alltemellanåt forskande fästades på den unge mannen. Derefter kom frukosten, då alla vore glada och hungriga, utom värdinnan, som försökte tt så Cgentiltt som möjligt, tillfredsställa sin aptit. Hon inbillade sig att hon med jåtihet skulle förmå doktor Nicholes atttro henne lida af svag helsa, och att han skulle skänka henne det artiga deltagande hvarje äst bör visa en värdinna som klagar öfver n helsa, Men den gamle doktorn var mycket för klok för att falla i en dylik snara, Han tillrådde henne gång på gång att blott äta auf de kraftigaste och starkaste kötträtter som funnos på bordet, och slutligen sade han att om hon ej hade nägon smak för det kalla oxköttet, så kunde hon taga litet sallad lök dertill, för att göra det smakligare. Mrs Gibson var alls icke ledsen, då frukosten ändtligen var slutad att få lemna de tre herrarne i ostörd besittning af matsalen, och talade aldrix sedan om doktor Nicholes utan att kalla bonom : den gamle björnen. Etter en stund kom Osborne ut i trädgården, dit Molly och Cyntia begifvit sig. Den förra var ifrigt eysselsatt att binda upp några nejlikor, som utbredde sig i alltför oinskränkt frihet, under det Cyniia plockade blommor och ordnade buketter, på sitt vanliga vårdslösa, men behagliga sätt. Osborne satte sig på en trädgärdesoffa i skuggan af ett syrenträd. Jag hoppas ni bemärker skilnaden i våra sysselsättningar, mr Hamley?, sade Cyntia. Molly uppoffiar sig för det nyt iga, jag för det prydliga. Men huru klas silicerar ni er egen sysselsättving, sir? Jag tycker ni kunde hjelpa någon af oss i stä let för att blott se på vårt erbete, som en riktig grand seigneur.?