fönstret, som hon återtog, utan att säga et! ord; Cyntia satt ännu qvar der, missnöjd och harmsen, utan att sysselsätta sig med något; men mrs Gibson räknade stygnen i sitt broderi med hög röst och med mycken kraft och tydlighet. TIuGONIONDE KAPITLET. Fred slates. Hvarken Osborne eller Roger hade någonsin med ett enda ord vidrört den hemlighet, hvaraf Molly så oförutsedt råkat i besittniog, den sista dag hon tillbragte vid Hamley ; de tycktes aldrig mera tänka derå. Men Mollys tanker sysselsattes så mycket oftare dermed. Det var för hennes oerfarna sinne något så förunderligt och så oerhördt att en man skulle vara gift och icke bo hos sin hustru, att en son skulle knutit ett så heligt band som äktenskapets, utan sin fars vetskap och utan att inom sin familj vara erkänd som sin hustrus make. — Molly undrade mången gång om hon ej drömt alltsammans. Ait ingen af bröderna Hamley numera kom ihäg att hor kände denna vigtiga hemlighet, derom var hon bland nästan säker. Stundom glömde hon let sjelf, men kanske minnet deraf dock renne ovetande dröjde qvar och satte henne stånd att bättre förstå den verkliga bekaffenheten af Osbornes känslor för Cynia. Hon hade i alla fall aldrig ett ögonBlick tviflat på att de voro annat än brolerliga, och hade, underligt nog, på sedare tiden börjat anse sig sjelf stå i samma örhållande till Osborne, som fordom till loger, och hon tänkte alltid på den förre om en broderlig vän, både till henne sjelf eh till Cyntia. Hon tyckte föröfrigt att )sborne, sedan modrens död, blifvit mycket