gvulst i en liten gosses knä och tänkte blott på buru han skulle kunna trösta och hjelpa den stackars modren, som hela dagen gick i silt arbete och om natten mäste vaka öfver det sjuka barnet. Osborne kom snart tillbaka, men han var trött och måcde ej väl, så att han ej hade lust att göra några besök. En vecka eller mer förflöt således utan att någon af Gibsons visste att ban var hemkommen, och då var det blott af en händelse de fingo veta det, Mr Gibson sjelf mötte honom nemligen en dag helt nära Hamley; läkarens skarpa blick hade redan bemärkt mannens trötta gång och hållning, ännu innan han igenkänt honom, Då de möttes, utropade han: Kors, Osborne, är detni? Jag trodde det var en sextio års gubbe, eom var ute och tog sig litet motion! Jag visste ej att ni var hemma.t Jo, sade Osborne, jag har varit hemma öfver en vecka. Jag borde visst helsat på bos er, mr Gibson, ty jag lofvade er fru at låta henze veta när jag kom hem; men saken är att jag icke mår bra — luften söker mig så; jag tyckte mig knappt kunna andas derinne, och nu är jag redan trött af denna korta vandring. ) (Det vore bäst att ni givge hem straxt; jag skall komma och se huru det är med er, så snart jag kommer tillbaka från Rowes.tt Nej, för all del, gör icke det! sade Osborne hastigt; tmin far, som ej tycker om att jag är så ofta borta, som han säger, ehuru jag sednast varit hemma i scx veckor, tror att min trötthet blott kommer af resan och — ja, saken är att han håller sin börs väl tillknuten och jag befinner mig i den lyckliga ställningen af en arftagare utan en skilling i fickan. Men, nu harjag