Fe SA AR SR EEE. SE Anslaget för ordnande af hafvudsiationen i Stockholm. Vid förra riksdagen anslogo rikets ständer, enligt regeringens förslag, en summa af 3,070,000 rdr för sammanbindningsbanan genom Stockholm, af hvilket belopp inalles 318,509 rdr beräknades åtgå till uppförande af stationshus med banhall vid Klara sjö. Såsom bekant rönte förslaget om en sammanbindningsbana redan då mycket motstånd, isynnerhet bland dem, hvilka ansågo att dess byggnad åtminstone borde uppskjutill Upsala eller några banor funnos att sammanbindas. Hvad som isynnerhet beredde framgång åt förslaget var öfverste Ericsons personliga uppträdande med ett föredrag, deri han framlade banens fördelar sant lyckades att vinna många af tviflarne på sin sida. bangård, som skall mottaga hela den framvändigt skall uppkomma i hufvudstaden såsom gemensam ändpunkt för södra, vestra och nordvestra stambanorna, måste vara ganska rymlig och framför allt vara belägen på en sådan plats alt utvidgningar af densamma trafikens behof. Han anförde till bevis på, bura såväl i utlandet som hemma s fionerna nödvändigt måste anläggas med afseende på den närmaste rörelsens behof, för att icke onödigtvis fördyra den första anläggningskostnaden, men att fastän hans beräkningar af den svenska jernvägstrefikens omfång i början blifvit mottagen med misstroende, de likväl få år efter banornas öppaande blifvit så öfverträffade, att många stationer rdan då måst betydligt utvidgas, och detta till stort men för den pågående trafiken samt till betydligt ökade kostnader mot om stationerna vid första guläggningen ordnats för en större trafik. Han visade huru oaktadt stationen på söder vid Fatbursjön från början af alla betraktats som endast provisionel, samt dess för en ändstation olörspliga tas, tilldess norra stambanan blifvit färdig I detta föredrag fram-! höll han på det skarpaste vigten af att enl tida personoch varurörelse, hvilken nödlätt kunna åstadkommas i mån af den växande läge lade siora hinder i vägen för ali utvidgad trafik, isynnuerhet ar gröfre gods, denna provisionella station likväl måst med icke obetydlig kostnad utvidgas, för att åtminstone i nägon mån motsvara den ökade rörelsens fordringar, festäv man endast steg för steg der gjort så mycket som den påträngande trafiken jemnt och nätt fordrat. Hufvudstaden är att betrakta som landets hjerta, det är således icke till gagn för ett enskildt ortintresse, uten till hela londets fördel att rörelsen här, lika väl som annorstädes på statens jernvägar, genom kloka anordnicgar och tillräckligt utrymme på bästa sält underlättas och brefrämjas. I Göteborg, Melmö, Lund och Örebro äro redan vackra och välbyggda samt med rörelsens och smekens fordringar öfverensstämmande beargårdar uppförda, och det är således lika rättvist som till allmänt gagn att vestra och norra statsbarornas vigtigaste ändpunkt på semma sätt ordnas. Man får härvid icke förbise att det är med jernvägen genom hufvud staden, som med hufvudstaden sjelf; de äro båda på sätt och vis landets tillhörighet, och man får icke låta de intressen, hvicka anse några mil jernväg i Wermland, Östergötland eller Skåne hvar jör sig såsom de allra angelägnaste, afgöra en fråga af så allmän vigt, som den angående jernvägens anordnande inom hufvudstaden. Denna fråga rörer hela landet, icke blow och bart en enskild orts intresse.? Detta sades i Mers 1863. Usder de ivenne följande åren har rörelsen vid Stockholms station ytterligare häst betydligt ökals, så at då godsirfiken är 1863 utgjorde 353,961 centner, steg den under året 1864 till 513,212 centner, och bade således, trots stationens förut omnämnda ofördelaktiga läge, på ett enda år stigit omkring 46 4, en tillväxt som sannerligen iogen vägat hoppas. Har detta skett reden under en tid, då man allmänt erkänner att fraktpriserna äro för höga och äfven trafixstyreisen förklarat att de vid ökad rörli matericl med fördel kunna och böra betyd ligt nedsättas, hvarigenom trafiken snart ytterligare måsie mångdubblas, inser enhvar för några år sedan kunde anses beräknad ganska rymlig, men likväl nu före sitt upplörande af hvarje trafikmen befinnas otillräcklig ens för en börjande trafik, helst då delen af den för år 1864!— Man har med vigten, ja nödvändigheten att anskaffa nö dig materiel för att i någon mån motsvara fordringarne hos en ökad rörelse somt att detta anslag ver af lika vigt för ökande af inkomsterna på våra dyrbara stambanor som för utvecklingen af vär jernvägstrafik. Älven de sparsammaste insågo då denna utgift vara föranledd af vanlig omtanka samt att dess besparande skulle varit den största misshushållning. Vi fortsätta att se saken i dess närmaste konseqvens somt äro öfvertygade att sedan man byggt jernvägar och försett dessa med nödig materiel, det är lika oklokt att bygga för trånga stationer, som det vore för en landtbrukare att väl sköta sin jord samt förse sig med goda dragare till skördens inbergande, men seden af missförstådd sparsamhet uraktlåta att bygga lador till skördens förvarande. Vid innevarande riksdeg har regeringen lätt skälet, hvarför Stockholms hufvudstation 1852 års trafik icke ens uppgick till tionde: skäl vid denna riksdag under diskussionen om extra anslag till rörlig materiel framhållit. a foifvit proposition om att af de behålln