mm Än förändrad till sin fördel. Han var ej längre sarkastisk eller fåfäng, eller sjelfkär, eller högdragen. Hon visste ej huru ofta han antog utseende af allt detia, blott för att dölja en viss skygghet eller för att för främlingar undangömma sitt eget jag. Osbornes sätt och samtal torde kanske nog varit sig likt om han umgåtts med obekanta personer, men Molly såg honom blott i den lilla krets der han var så godt som hemma, Likväl hade han förändrat sig, ehuru ej så mycket som Molly föreställde sig; denna öfverdrift å hennes sida kom kanske också deraf att Osborne, varseblifvande Rogers beundran för Cyntia, gerna drog sig litet undan och satte sig att tala vid Molly, för att ej hindra samtalet mellan sin bror och hennes syster. Föröfrigt föredrog Osborne Molly framför Cyntia; han behöfde ej tala vid henne om han ej hade lust — de förstodo hvarandra så väl och stodo med hvarandra i ett syskonlikt förhållande, så att tystnad ej af någondera ansågs som ohöflighet, liksom ej nägra försök ott göra sig belaglig, när man ej hade ust dertill, af någondera fordrades. Ibland, ill och med, då Osborne stundom återföll sina gamla vanor att kritisera allt, brusade han reta Roger med det påståendet utt Molly var mycket vackrare än Cyntia. ?Kom ihåg mina ord, Roger. Om fem ;r härefter har Cyntias röda och hvita hy Nlifvit litet grof och hennes anlag för fetma utvecklat sig, under det Mollys gestalt blott lifvit lagom fyllig och behagfull. Jag tror J att hon slutat växa ännu; hon är betämdt mycket längre nu, än då jag första ången säg henne.? Miss Kirkpatricks ögon måste alltid förlifva de skönaste man kan se, huru det n går med hennes hy. Jag kan ej tänka för a oo mh mA mm -—n