Aftonbladet – 8 maj 1866, sida 3

MUSIK. Fru Wilhelmina Normans konsert i går var af det mest intressanta innehåll och hade lockat talrika åhörare, hvilka med lifligt bifall och inropningar tolkade sin tacksamhet efter hvarje nummer, som af konsertoifvarinnan utfördes. I Beethovens verldsberömda s. k. Harpqvartett? (Ess dur) hade man måhända konnat åt fru Normans stråke tillönska något större kraft, framför ollt i det förtrollande Adagiot, som, i sig sjelft kanske något långt, dessmera kräfver i återgifvandet samma stora stil, som genomgår komposationen. 1 preludium, gavotte och menuett af Sebastian Bach tjusade den genialiska konstnärinnan såsom alltid, och en romans af Leonard, obetydlig som de flesta af hans kompositioner, adlades genom det mästerliga utförandet till en verklig konstnjutning. På det mest glänsamde sätt framstår emellertid fru Normans talang i Vienxtemps Ballad och Polonaise, hvari hennes tekniska mästerskap, det själfulla i uppfattningen, det intagande i apparitionen, de båda afdelningarnes i arbetet motsatta karakter, med ett ord, allt hos publiken verkade en allmän och sällspord härförelse. I violinqvartetten understöddes konsert gifvarinnan förtjenstfullt af de artister, som under säsongens soirer i kammarmusik tillika med henne vunnit allmänt erkän. nande. I stället för de tre romanser a Schubert, hvarigenom man hoppades få göre bekantskap med br Tichatechek såtom kon. sertsångare, gåfvos lika många af Shumann. bland hvilka isynnerhet ?Der Nussbaum? lifligt avslog, ehuru mll Walins värderade talang äfven i de andra otvetydigt gjorde sig gällande. Glanspunkten 1 konserten: sångafdelning var emellertid den stora ariar ur Faust, en af Spohrs och på samma gång den andra tyska romantikens största trium fer, hveri fru Michaölis stämma gjorde et utomordentligt intryck. Äfven hr Behren medverkade genom en aria ur Elias cf Men delssohn värdigt i den lysande musiktill ställningen, och åt br Normans ypperlig ackompagnement egua vi särskildt den mes oblandade beundran.