Aftonbladet – 8 maj 1866, sida 2

STOCKHOLM den 8 Maj. Beväringsfrågan är nu i alla fyra stånden afgjord. Det kongl. förslaget haricke vunnit något stånds bifall. Vära läsare känna redan borgareoch bondeståndens beslut. Adeln och presteståndet antogo båda i går afton det förslag till ett afböjande svar, som på riddarhuset framburits af grefve af Ugglas och i presteståndet af professor Ribbing. Det öfverensstämmer i det när-. maste med borgareståndets beslut, med den skilnad döck, att deri icke förekommer bestämdt uttryckt, att ständerna icke god-. känna det kongl. förslaget. Det ligger också i sjelfva verket föga vigt på i hvilka ordalag det afböjande svaret är formuleradt. Hufvudsaken är det enkla faktum, att ständerna icke godkänt det kongl. förslaget. Huru ringa utsigterna voro att vinna ett sådant godkännande finner man af förhandlingarne och voteringarne i de särskilda stånden. I bondeståndet höjdes ingen enda röst för bifall; i borgareståndet gaf debatten vid handen, att blott en eller ett par medlemmar voro för bifall, men de funno sig, med anledning af de kända tänkesätten hos ståndets öfriga ledamöter, ej ens böra begära proposition på förslagets antazande; ipresteständet afgåtvos åtta röster för bifall (måbända i verkligheten 12, emedan några sedlar vid voteringen -kasserades); och på riddarhuset röstade blott 34 ledamöter för bifall, mot 35, som omfattade grefve af Ugglas förslag. Vid en föregående votering blef ett förslag, att till kontraproposition antaga borgareståndets beslut, tförkastadt med blott sex rösters öfvervigt. Man bör förmoda och hoppss, att om än regeringen nu får mottaga ständernas afböjande svar i mer eller mindre lena ordalag hon vid uppgörande af framtida förslag till nationalförsvarets ordnande icke förbiser den stämning hos nationen, som det nu undanröjda förslaget framkallat, samt de antydningar om den väg, som svenska folket önskar må följas, som under förhandlingarne derom blifvit gifna. BSåtillvida har det k. förslaget medfört ett verkligt gagn att genom de meningsyttripgar det framkallat både inom och utanpföre representationen det blifvit fullkomligt klart, att det förslag till utveckling och förstärkande af vårt försvarsväsende, som skall kunna påräkna nationens och dess representanters bifall, icke får vara bygdt på lottningssystemet och att det bör grunda sig på en uppå jemnlikhet grundad allmän värnepligt, utgöra en sann och verklig tillämpning af folkbeväpningsiden. Med visshet bör man kunna förutsätta, att hvarken regeringen eller någon komitt, som kan få sakens beredning om hand, skola förnya det nu af landtförsvarskomiten och regeringen begångna misstaget, att söka begagna det lifligare intresse för nationalförsvaret, som på sednare tider gifvit sig tillkänna, för att genomdrifva åsigter och förslag, snörrätt stridande mot syftet i det be-. tydelsefulla votum för en verklig folkbeväpniog, som nationen afgifvit genom den frivilliga skarpskytteröre!sen. Det bör, genom hvad som under förhandlingarne blifvit yttradt, hafva blifvit vederbörande klart, att nationen är beredvillig till större ansträngningar, icke mindre, för försvarsverket än de nu ifrågasatta, men under förutsättning, att derigenom ett verkhgt och betryggande nationalförsvar erhålles, bygdt på den enda grund, som för sådant ändamål i en mindre stat finnes att tillgå, den allmänna folkbeväpningens. Men vi tillåta oss härvid att, med all aktning för yrkesinsigterna hos de män, som sutit i den landtförsvarskomitå, hvars förslag nu fill behandling förevarit, dock lägga vederbörande på bjertat vigten deraf, att vid utarbetandet af blifvande förslag i ämnet taga till råds äfven andra personer, än sådana, som se i folkandan och allmänna föreställningssättet i landet ingenting annat än en fördom, och som lemna helt och hållet ur räkningen de moraliska krafternas betydelse. Vi tillåta oss anmärka, till förekommande af missförstånd, att då vi tala om folkbeväpning, förstå vi dermed en genom lag ordnad. Det har under de hållna debatterna blifvit mycket ordadt om den frivilliga skapskytterörelsen, men både dess vänner och dess vedersakare tyckas ofta förbise dess mission och betydelse, då de inblanda densamma i talet om det mobila försvaret, om den egentliga armen och om utvägarne att förstärka densamma. Skarpskytteföreningarne hafva sin betydelse för lokalförsvaret och böra tagas i beräkning vid fråfrågan om landstormens ordnande, och de hafva framförallt sin vigt med hänseende till den krigiska andans uppehållande hos folket, intill dess en verklig allmän folkbeväpning hunnit genom lag ordnas. Nionde hufvudtiteln förevar och afgjordes i sår hos borgareoch bondestånden. Vihänvisa till riksdagsreferaterna, som redogöra ör de fattade besluten, omnämnande här endast i förbigående den allmänna och smärtamma öfverraskniog som det väckt, att bonleståndet afslacit den tillstyrkta lilla nen