Stämdernas gemensamma öfverläggning rörande beväringsfrågan egde rum i går afton på riddarhuset och-upptog något öfver fyra och en half timma. Derunder yttrade sig sju ledamöter af ridderskapet och adeln, samt en ledamo:; af hvartdera af de tre andra stånden, Debatten öppnades af krigsministern, general Reuterskjöld, som naturligtvis försvarade de grunder, på hvilka det föreliggande kongl. förslaget är bygdt, resumerande de skäl, som till försvar för dem blifvit i den kongl. propositionen anförda. Med afseende å de invändningar, som blifvit gjorda mot lottningen, förklarade han sig ej ha förbisett, art den möjligen kunde väcka ovilja hos svenska folket såsora ovandt vid densamma, men andra nationer hade fått vänja sig dervid och den svenska borde äfven kunna göra det. Tal. sade sig dock förvissad att K. M:t skulle med nöje omfatta något annat sätt som kunde föreslås för manskapets uttagning, förutsatt att det vore i samma grad som lottuingen billigt, rättvist och opartiskt. Att K. M:t ansett de återstående tre fjerdedelarne af beväringen ej böra öfvae, hade skett endast af ekonomiska skäl och med hänsyn till upgdomens och de frivilliga skarpskytteföreningarnes öfningar; men tal. hade icke det ringaste attinvända mot den förändring i planen, som utskottet åsyftat genom sina uttalade betänkligheter mot upphörandet af den återstående beväringsstyrkans öfning, hvarför han önskade framgång åt utskottets förslag i dess helhet. Kaptenen frih. Hugo Raab erhöll derefter ordet -samt underkastade det föreliggande förslaget en utförlig och detaljerad kritik. Hans första invändning gällde den styrka, man antagit för den 8. k. mindre krigsfoten, eller 50,000 man. Denua siffra hade antagits på grund af en beräkning öfver den armå, som Ryssland förmodats kunna hit öfverföra för ett anfall, men tal. sökte genom utförliga kalkyler öfver ryska sjömakten och Rysslands resurser i allmänhet samt med hänsyn till de åländska militäretablissementens närbelägenhet visa, att denna styrka beräknats alltför lågt, och han varnade för att med afseende härpå invagga sig i en farlig säkerhet. Han anmärkte vidare, att förslaget förutsatte eit befästningssystem, i hvilket äfven ioginge hufvudstadens befästande så, att den blefve ett befästadt armåläger. Tal. hemställde dock, om det kunde vara lämpligt,-att vid yttersta gränsen, der fiendens trupper äro oförsvagade och hafva lättast att proviantera, anlägga en befästning af denna vigt. Litade vi för mycket på densamma, kunde den lätt biifva värt Dannevirke. Han ville dock icke bestrida vigten af sådana befästningar, som afsåge skydd mot en öfverrumpling, t. ex. från Erstavikssidan. Tal. trodde också, att man snart skulle finna, att det fortfarande underhållet af Carlskrona blir alltför dyrt i förhållande till det gagn landet kan af detta etablissement påräkna. — Återgående till frågan om armåorganisetionen, uttalade frih. Raab den åsigt, att då de flera experimenter, som här försökts för åstadkommande af förstärkning åt armån, slutigen ledt till allmänna beväringens inrättande, vore det, med de dimensioner, som krigen numera erhållit, ej möjligt att i detta afseende gå tillbaka. För öfrigt sökte han genom en detaljgranskning visa, att den i den föreliggande planen beräknade förstärkning af den mindre krigsfoten till den större ej ku de på den föreslagna vägen åstadkommas; att den styrka man för detta ändamål beräknat i depoterna knappast vore tillräcklig att förse den först utryckande armån med ersättningsmanskap, än mindre att förstärka densamma till beräknadt antal; att tillgången på befäl blefve alltför ringa; att beväringssoldaternas öfningstid blefve blott kälften af den indelta soldatens, medan beväringssoldafen dessutom ej såsom den indelta ser i krigaryrket sitt lefnadsmål samt skulle i lottningen se en orättvisa af samhället eller ödet, hvilken skulle göra honom ovillig och. töljaktligen mindre läraktig. En sådan till antal otillräcklig, med otillräckligt befäl försedd och otillräckligt öfvad armå vore ej den som mäktade värna landets oberoende. Tal. uppdrog slutligen grunddragen till den armå-organisation, som han ansäg vara för vårt l.nd lämpligast: upp sättandet af starka, välöfvade befälsstammar, den gamla stammens fullständiga utdaning och beväringspligt för alla. På denna väg ville han åstadkomma 100 bataljoner, som vid behof kunde till erforderlig styrka oppbringas; göra armån till en verklig stamtrupp samt låta den öfriga befolkningen ej i fredstid mer än nödigt är dragås från sina borgerliga sysselsättningar. Friherre Klinckowström, som härnäst uppträdde, inledde stt anförande med någri. patetiska fraser, samt med framställandet af en bild till förtydligande ef den förelig. gahde frågan. Uti ingendera af dessa ora toriska prydnader var dock tal. särdeles lycklig. Under den kritik, eom han derefter underkastade det föreliggande förslaget, ådagalade han deremot med mycken klarhet och skärpa dess stora brister. Han började med att beklega, att ärendet icke blifvit behandladt af ett särskildt militärutskott, såsom han föreslagit, utan att lyckas vinna gehör för sin åsigt. Följden var, att frågan blifvit bristfälligt och ofullständigt behandlad och den kongl. propositionen ej till fullo utredd. Med afseende å det misstag, som landtförsvarskomiten låtit komma sig till last i afseende å sjelfva utgångspunkten för bestämmande af armåns numerär, eller beräkningen af den styrka, med hvilken Ryssland skulle kunna anfalla oss, instämde tal. med frih. Baab. Förslaget vore för öfrigt ur flera synpunkter icke välbetänkt. Det vore icke välbetänkt derför, alt det vore oriktigt att uppspäda stammen med blott ett lika stort avtal beväringssoldater. Vär indelta arm kan uppspädas med ett större antal, och detta är nödvändigt för att man ej skall straxt i början af ett fälttåg uppofira större delen af den dyrbara stammen. Förslaget vore icke välbetänkt, emedan det vore oriktigt att beröfva de frivilliga skarpskyttarne fördelen af befrielse från beväringsexereisen. Skarpskytterörelsen vore en företeelse af djup betydelse. Den utgjorde icke blott ett vackert bevis på den fosterländska andan hos nationen, utan skulle äfven, talaren var derom förvissad, komma att utgöra ett kraftigt stöd för försvaret. Han trodde, att om rörelsen på lämpligt sätt understödjes, skall skarpskytteföreningarnes nuvarande numerär lätteligen fördubblas. Hvarje försök att störa deras utveckling borde derför mottagas med betänksamhet. Det nu föreliggande förslaget skulle, i talarens tanka, hafva ett högst menligt inflytande på skarpskytterörelsen. Man -kan ej begära, att skarpskyttarne skola underkasta sig stora rr Ar AA Aa Pr ll an