sin ?klumpighet, skulle föredragas framför Osborne, som efter hennes tanka, bedröfligen försummade tillfället. På sitt smygande sätt framkastade hon mer än ett hånande ord åt Roger, men dessa hatets pilar återstudsade från hans ädla natur, som aldrig kunde förstå några låga bevekelsegrunder, och träffade i stället Molly. Då hon var barn hade man ofta sagt att hon var ondsint och elak, och hon började tro att kon verkligen hade ett häftigt lynne. Hvad som ej tycktes stöta hvarken Roger eller Cyntia, bragte Mollys blod i kokning, och då hon en gång upptäckt mrs Gibsons önskan att förkorta Rogers -besök, kunde hon ej låta bli att förska efter anledningen dertill. Hon läste sin styfmoders tankar, som i en öppen bok, då denna beklagade squiren, som nu, under Osbornes frånvaro var så allena, eller då hon sade: ?Mr Gibson och jag skulle så gerna velat behålla er här till middagen, men vi kunna naturligtvis ej vara så sjelfviska och begära det, när vi veta att er far är ensam. V undrade just i går huru han trifves i sin enslighet, den gode, gamle squiren!? Så snart Roger kom med sin bukett af tidiga törnrosor, vär det nödvändigt för Cyntia att gå upp på sitt rum för att hvila litet, under det Molly måste åtfölja mrs Gibson vid ett improviseradt ärende eller dito besök. Men Roger, som blott tänkte på Cyntia och som från sin barndom varit viss på mrs Gibsons vänliga sinnelag, förstod icke så lätt att han ej var välkommen. Om han ej traffade Cyntia var det viest en förlust, men han fick dock höra huru hon: mådde och för hennes räkning lemna någon småsak, frukt eller blommor, som han trodde att hon skulle tycka om, och han ville gerna fara till Hollingford fyra eller femi