Aftonbladet – 4 maj 1866, sida 3

Rällogångsoch Polissauer. Åtalet mot polismästaren Wallenberg. Den skrifvelse till advokatfiskalsembetet i hofrätten, hvari justitiekansleren befallt fullföljande af åtal mot polismästaren Wal lenberg hos K. M:t i högsta domstolen, är af följande lydelse: Efter tagen kännedom af K. M:ts och rikets Svea hofrätts den 13 innevarande månad afgifna, utaf tit. med skrifvelse af samma dag till justitiekanslersembetet insända utslag uppå de emellan tit. å ena samt hr polismästaren Jakob Adolf Wallenberg å andra sidan, vexlade skrifter, angående det emot polismästaren anställda åtal för felaktigt förfarande vid utöfningen af polismästareembetet den 6, 7 och 8 Mars 1864, då fridstörande. uppträden egt rum å allmänna platser här i hufvudstaden, anser jag mig böra härigenom anmoda tit. att genom underdånigt besvär hos K. M:t fullfölja de af tit. emot hr polismästaren Wallenberg hos k. hofrätten framställda påståenden, hvilka icke vunnit bitall. Vid den sålunda skeende fullföljden af åtalet finner jag K. M:ts nåd. uppmärksamhet, bland annat, böra fästas på dels hvad i justitiekanslersembetets skrifvelser till tit, af den 4 Juni 1864 och 22 Febr. 1865 blifvit yttradt rörande befogenhet för civilmyndighet att använda annat våld än sådant, hvarom i gällande lag förmäles; dels att, om ock emot hvad jag för min del an-. ser vara lagligt, den högsta tillstädesvarande civilmyndighet på ställe, der folksamling i konungens namn uppmanad att åtskiljas, vid äfventyr att vapenmakt eljest användes, möjligen skulle anses ega rättighet att efter godtfinnande låta begagna äfven annat, i lag icke omförmäldt våld för att skingra en, blott genom sitt stillastående, befallningen att åtskiljas trotsande fölklöp hvilken således icke vid tillfället utöfvat våld eller visat hot, som innebär tvingande fara, det dock aldrig kan vara tillåtet någon på samma ställe närvarande underordnad tjensteman att tillmäta sig dylik maktfullkomlighet, samt att till följd häraf den åtgärd, hvilken, efter det hr öfverstäthållaren den 7 Mars 1864 tillstädeskommit och å Gustaf Adolfs torg i vederbörlig ordning uppmanat folket att åtskiljas, hr polismästaren utan hr öfverståthållarens befallning eller medgifvande vidtagit att derstädes låta använda slag med batonger, ovilkorligen måste såsoni tjenstefel betraktas ; dels-att, emot hvåd kongl. hofrätten antagit, det påkallade krigsmanskapet verkligen, oaktadt NG åtgärd, måst anlitas äfven den 7:de Mars H dels att ett annat åf kongl. hofrättens antaganden; nemligen att det af hr polismästaren anbefallda medel varit mindre våldsamt än det af vapenmakts begagnande, icke står väl tillsammans med det genom rapporter från sjukhus, rakstugor m. m. uppdagade och för öfrigt allmänt kända, verkliga iörhållandet, att ett ojemförligt större antal svåra kroppsskador blifvit per: soner tillfogade den 7 och påföljande dagar i Mars 1864 af polisens betjening och för tillfället antagna biträden än af militären, ehuru, då denne inskridit, oordningarne redän antagit en våldsammare art; dels att br öfverståthållaren icke, såsom kongl. hofrätten jemväl antagit, sjelf förordnat om enahanda åtgärd, i händelse oordningarne följande dag förnyades, utan tvärtom föreskrifvit andra, om än icke, enligt min enskilda åsigt, fullt lagenliga, dock vida formenligare åtgärder, och dessa så mycket varsammare och mildare, att hr polismästaren sjellmyndigt skärpt hr öfverståthållarens föreskrifter; dels att ett kongl. hofrättens ytterligare antagande, nemligen att omförmälda af hr polismästaren anbefallda medel, varit jemväl i öfrigt (så) ändamålsenligt, icke eller synes bekräftadt af medlets verkan och följder, enär. kändt är, att oordningarne, hvilkas egentliga anledning. eller upphofsmän man ej lyckats utleta, men hvilka oordningar före hr polismästaren WaHenbergs mellankomst voro af jemförelsevis föga betydenhet, sedermera icke kunde stillas, . förrän man alldeles förbjöd användandet af nämnda så kallade ändamålsenliga medel emot det väl mest just genom samma medel uppretade folket ; dels att den bevisning, som förekommit mot hr polismästaren angående våldet å åkaren Carl Andersson, synes hafva bort föranleda annat beslut; och dels att, om än vid åtal emot embetsmän mera afseende måhända bör fästas dervid, att oriktigt och olagligt förfarande ogillas, än vid ålägganlet af strängt straff, och om än i viss mån milirande omständigheter särskildt i detta mål förekomma, det dock är nödvändigt, att hr polismästaren Wallenbergs bestraffning kommer att stå i sådant förhållande fill de numera i all mänhet och jemväl för förseelser under oordninsarne 1 Stockholm i Mars månad 1864 för underordnade polisbetjente jemte andra personer af lomstolar bestämda straff, att icke allmänna ättskänslan såras genom den föreställningen, utt alla icke skulle vara lika inför lagen. Stockholm den 28 April 1866. — Eldsvådan i går natt. Härom hölls i dag wlisindersökving dervid änHlystes aft hyset nr