Aftonbladet – 4 maj 1866, sida 3

Till allmänheten. Till den aldrig tröttnande menniskokärleken vända sig undertecknade med böner om hjelp för en olycklig qvinna. hvars öde säkerligen skall röra hvarje ömhjertad medmenniska. Hon är enka efter en borgare i Stockholm och har, dels genom fattigdom, dels genom familjesorger, blifvit så hårdt pröfvad, att hon stundom visar sig rubbad till sina smnen. Dertill kömmer, ätt ett benbrott i högra armen förlidet år gjort henne oförmögen till arbete äfven på de tider, då förvirringen i hennes själ gifver vika. Af en liten äre på den s. k. Törnebomska fonden Nar on visserligen kommit i åtnjutande, men dessa få riksdaler. räcka icke ens till det nödvändigaste. Den gamla, snart sextioåriga, sjukliga frun är nu snart husvill och hvart skall hon väl då taga vägen? Till fattigförsörjningen — svarar -ordningsmannen — der den sinnesrubbade, men i bättre omständigheter uppfödda, qvinnan kan få. bo i samma rum som 12, säger tolf, andra gummor. Befrien henne från denna grymma nödvändighet, I lyckligare lottade .medsystrar, och räcken en skärf af ert öfverflöd åt den arma, på det hon måtte kunna få bo qväri sin bostad! Menniskornas öde är ovisst på jorden. Ingen kan veta, om hans egna själskrafter bibehålla sig till vandringens slut eller om icke nödens tryckande hand en gån kan tungt läggas på hans skuldra. Det är då godt, om sådant inträffar, att hafva några utestående fordringar, enligt det himmelska kärleksbudet: Hvad i viljen att andra skola göra eder, det gören I ock dem. Man vågar derföre hoppas, att rätt många skola behjerta dessa ord och anteckna sin gäfva. på någon af de listor, som blifvit utlagda på Aftonbladskontoret samt i Bonniers och Flodins boklådor. och der äfven betyg finnas tillgängliga. Redovisning, för möjligen inflytande bidrag, skall i tidningarne meddelas. Stockholm den 1 Maj 1866. Er. Edlund. Herman Bjärsten