Aftonbladet – 4 maj 1866, sida 2

rens 1 England ursprung och utveckling, at J. Souttar (forts.); Landthus af trä för nyoch tillyyggnad i oregelbunden anordning, med plansch; Öm Helgeandsholmen såsom plats för ett rikslagshus i Stockholm, samt Ingeniörföreningens na sammanträde den 12 och 13 Februari — Sjöfarten. Från Hudiksvall skrefs förliden lördag: Både under denna och föregående veckor hafva vi haft varma vackra dagar, ehuru likväl ej någon egentlig blåst, hvilket nödvändigt behöfs för att få öppet vatten. I Lillfjärden har dock isen släppt stränderna och börjat drifva af och an; på Storfjärden är isen porös och osäker, men ännu sammanhängande. Hafsvaken närmar sig Agö och i slutet af förra veckan tändes fyren der ånyo. Likaledes lärer hafsviken gå intill Höliks fiskläge, inemot Ströms bruk och Stocka. Nordvest vind behöfs dock, innan vi kunna ha förhoppning om öppen sjöfart. Ren — Räddningsväsendet. Till förvaltningen af sjöärendena har ingått följande af uppeyningsmannen vid Ekevikens räddningsstation afgifna rapport: Torsdagen den 19 April, kl. 5 på morgonen, observerades, omkring 3 kabellängder från härvarande räddningsstation, att slupen Spekula. tion, förd af skepparen Lars Bogren, hemma på Törö, kommande från Lutterhorn för att i Ekeviken intaga last af bjelkar, var i nöd stadd; masten var kapad och nödflagg tillsatt. Fartyget låg i de starkaste bränningarne och någon kustbåt kunde icke gå ut. Kl. half 7 f. m. utgick räddningsbåten och räddade besättningen, som bestod af 4 man. Vinden var NNV med storm och hög sjö. Fartyget tros kunna bergas, såvida kettingarne, för hvilka det nu ligger, hålla. Räddningsbåten led ingen skada; endast 2 åror afbrötos.? Med synnerlig tillfredsställelse anmäler inspektören, kaptenen grefve Cronstedt, det han vid besöket vid Ekeviken erfor, att batmanskapet efter detta sista räddningsföretag, då sjön gick hög och bottenventilerna voro öppna, fått villit till de nya räddningsbåtarnes egenskaper i mycket högre grad än hittills. ee — Lifsfara. Men läser i Göteborgs Posten: En temligen beskänkt passagerare, som tisdagen i förra veckan ämnade med blandade tåget från Örebro afgå till någon sydligare ort, hade redan någon stund före tågets ankomst till Wredstorp anländt till denna station, och då tåget ett stycke derifrån ännu icke mycket saktat farten, tog sig vår man det orådet före att helt lugn gå öfver banan, endast några fämnär framföre den ilande ångaren. Som det syntes, passerade karlen helt trygg och utan brådska den åt sig utstakade banan; men just i detsamma han steg öfver den ena rälsskenan, erhöll han en kraftig stöt af lokomotivet, så att han föll omkull. Lyckligtvis blef han genom stöten kastad något åt sidan och kom att ligga emellan rälen och plattformen intilldess tåget stannade. Man såg det ena skörtet af hans rock, som fastnat i något af vagnshijulen, afslitas och bortryckas. Då man nu skred till undersökning af den olyckliges tillstånd och förty upphjelpte honom, beanns han vara oskadad, men nästan haltdöl af förskräckelse och dertill — alldeles nykter. Något våt, som mannen var, trodde man till en början detta tillkommit genom en af rädslan framkallad naturlig orsak, men vid närmare efterseende hittade man spillrorna af en sönderslagen bränvinsbutelj, som förklarade tillkomsten af den oförklarliga vätskan. Hans förvirrade utseende och illa tilltygade kläder vittnade tillräckligt om den fara, för hvilken-hans djerfva tilltag utsatt honom. — En emigrant. Man läser i Göteborgsposten: En under någon kort tid i Sköfde bosatt garfvare, som derstädes fört ett öfverdådigt och slö-. sande lefnadssätt, medföljde sistl: fredags morgon det till Göteborg afgående blandade tåget, sedan han i biljettkontoret löst biljett till Herrljunga. Hans afresa hade emellertid observerats af några af bans många i Sköfde befintliga fordringsegare, hvilka genast misstänkte, att mannen möjligen nu vore i begrepp att utsträcka Herrljunga-turen något längre, eller till Amerika via Göteborg. Angelägna att skåffa sig visshet om, Huruvida det verkligen vore hans afsigt att på detta sätt bereda sina borgenärer en öfverraskning, uppgjorde de med den för dagen tjenstgörande konduktören, att denne skulle-ha ett vaksamt öga på resenären och genast telegrafera, hvarthän han vid ankomsten till Herrljunga skulle styra sin kosa. Vid ankomsten till sistnämnda station skyndade sig vår turist ganska riktigt genast att lösa en biljett till Göteborg, hvarom genast vederbörande i Sköfde pr telegraf erhöllo underrättelse. En följd häraf var, att med påföljande dagens bantåg: anlände till Göteborg en poliskonstapel från Sköfde, hvilken det efter någon spaning lyckades att anträffa den vigilante garfvaren, sittande i salongen å det fartyg, som skulle föra honom härifrån. Öfverraskningen var så mycket mindre angenäm, som han redan för sett sig med och betalt en biljett direkte till det förlofvade landet och nu i denna opåräknade representant af Sköfderättvisans vaksamhet med skäl trodde sig finna ett ovälkommet hinder för sina emigrationsplaner. Så var äfven ganska riktigt förhållandet, i det poliskonstapeln förkla rade att han vore kommen att återföra honom till den trefliga hlla stad han så otacksamt velat öfvergifva. Nu följde emellertid en scen af gripande effekt, i det f. d. garfvaren med jämmer och gråt lyckades öfvertala den i början obeveklige rättvisans tjenare attlåta honom fritt och obehindradt passera?, mot det att han lemnade ifrån sig de kontanta penningar han innehade jemte de gångkläder han medfört i sin koffert, hvarjemte han äfven måste utskrifva en fullmakt för ofta berörde poliskonstapel, att i Sköfde för hans fordringsegares räkning. försälja hans der förvarade effekter; och så lyckades det honom att, ehuru i temligen utblottadt skick få fullborda sin resa.