Aftonbladet – 3 maj 1866, sida 2

mm RE EEE I SERVER SSE WRIRSS J — Det sammansatta statsoch ekonomiutskottets betänkande, i anledning af K. M:ts proposition angående förändrade bestämmelser i fråga om upplåtande åt enskilde af kronans mark i Norrland och St. Kopparbergs län, samt om dispositionen af stubböresmedlen — har nu till ständerna inkommit och redan af borgareståndet blifvit behandladt. Vi ha redan i en artikelserie redogjort för den kungliga propositionens hufvudsakliga . innehåll och för hr finansministerns anförande till statsrådsprotokollet i berörda fråga. Det har varit oss ett särdeles nöje att kunna vitsorda den grundliga utredning som frågan genom detta anförande erhållit, och ändamålsenligheten af de förslag som i den kungliga propositionen framställas. Det sammansatta utskottet har också obetingadt tillstyrkt allt hvad K. M:tföreslagit, och det ovanliga förhållandet har här inträffat, att vid betänrandet i en så vigtig fråga äro inga reservationer bifogade. Utskottet har således varit enhälligt om utlåtandet. i Otvifvelaktigt är, att det nya system för en ordnad vård af kronans skogar i Norrland och Stora Kopparbergs län, hvilket af! hr finansministern blifvit framlagdt, icke l skall vinna odeladt bifall; ty det berör — man kan gerna säga: det öfverkorsar — många enskilda intressen. Men dessa stå i uppenbar strid mot det allmänna intresset, mot statens ovilkorliga rätt och förpligtelse att vårda en dyrbar egendom från sköfling. En systematiskt ordnad skogsvård i de nordligare landskapen — sådan som hr finansministern föreslagit — skall icke blott betrygga och befordra det norrländska jordbruket samt kraftigt befrämja en verklig skogshushållning och på jordbruk grundad kolonisation, utan ätven, och inom en icke långt aflägsen framtid, bereda statskassan en ganska betydlig och alltjemt fortgående inkomst — hvaremot ju längre det nuvarande utrotningskriget mot de norrländska skogarne får fortfara, förlusterna derigenom, ur statsekonomisk synpunkt betraktade, blifva allt större och svårare att ersätta. Det är derföre med verklig tillfredsställelse som vi erfarit att borgareståndet i går bifallit de tvenne vigtigaste punkterna, den första och tredje, i betänkandet, den första utan, den tredje efter votering. I den första har utskottet tillstyrkt de af K. M:t föreslagna vilkoren, dels för upplåtelse af skogstrakter till nybyggen, som hädanefter anläggas, dels för sådana nybyggen som icke inom stadgad tid blifvit verkställda i enlighet med gällande författningar. I den tredje puvkten föreslås, att stubböresmedlen från de norrländska länen, de der hittills uppburits såsom allmänna statsmedel jemte de medel af enahanda beskaffenhet, hvilka kunna inflyta från Stora Kopparbergs län, skola från början af 1867 ingå till skogsplanteringskassan för att på samma sätt som nämnda kassa disponeras och användas. Ur praktisk synpunkt är sist anförda förslag af stör vigt. Det är hemligen påtagligt af ganska stor fördel att skogsväsendets ordnande skall ske i mån som statens skogstrakter till ett sådant ordnande sjelfve lemna medel, hvarigesom dels statsverket — enligt K. M:ts förslag — befrias från det anslag, stort 75,000 rdr, som nu utgår till skogsplanteringskassan — dels ock skogsstyrelsen blir sporrad till verksamhet i sitt ansvarsfulla kall, men också sättes i tillfälle att vidga denna verksamhet isamma mån kronans skogar lemna högre inkomst. Skulle, såsom en del talare i borgareståndet önskat, den tredje punkten hafva förkastats — och om en sädan önskan äfven i de öfriga stånden vunne framgång, så blef följden deraf att hela systemet vore sprängdt, och utförandet af detsamma i dess öfriga delar overkställbart. Vi antaga, att förut antydda talare i borgareståndet icke ha gjort sig fullt reda för den inkonseqvens som låg deri, att de antogo den första, men ville förkasta den tredje punkten. De godkände principen — en ordnad skogshushällning — men de ville omöjliggöra denna princips praktiska utförande. K. M:ts förslag rörande användandet af sådana öfverloppsmarker, hvilka icke äro lämpliga att till kronoparker användas — till hvilket förslag utskottet förordat bifall, har borgareståndet återremitterat för mnärmare utredning. En sådan är ganska lätt åstadkommen. Den förefinnes redan i friberre Gripenstedts anförande till statsrådsprotokollet och den kan lätt göras fullständigare. Det är för öfrigt ganska begripligt, att öfverloppsmarker måste uppstå i följd af afvittringarne, men hvilka marker till areal och beskaffenhet icke äro lönande att af staten direkt öfvertagas och förvandlas till kronoparker, enär sädana böra utgöras af större områden, hvilka med relativt mindre kostnad kunna vårdas. Det är utan all gensägelse derföre af större fördel att vården och tillsynen kan koncentreras på kronoparker med stort område, än att splittra tillsynen och utsträcka den till en mängd små områden. Lyckligtvis är opinionen så kompakt i afseende på det oafvisliga behofvet af en ordnad skogshushållnings införande i de nordliga länen, att alla de inkast som deremot göras, till sin egentliga betydelse äro lätt karakteriserade. Vi tro derföre, att ingen, som ej vill befrämja den nu så länge i Norrland pågående ur ekonomisk och moralisk synpunkt lika förderfliga skogssköflingen, skall motsätta sig hvad K. M:t föreslagit. Huru omfattande denna skogssköfling är, har ofta blifvit ådagalagdt. Huru stor den