Aftonbladet – 3 maj 1866, sida 2

belastade med böcker och med nätta: småsaker, och det stora förmaket der hemma, der draperier och möbeltyg var lika trådslitet, stolarne höga och obeqväma, och der det aldrig syntes ett spår af en ordnande qvinlig hand. De lätta och för tillfället alltid väl lagade rätterna vid mrs Gibsons bord passade bättre för hans smak och matlust än de kraftiga, mättande kötträtter, som serverades i hans hem. Osborne började nästan blifva rädd att han kom för ofta i mr Gibsons hus — icke för det han fruktade de unga damernas sällskap, ty han betraktade dem aldrig annat äm som väninnor, och Aimee egde så uteslutande hars hjerta, att han glömde att han sjelf var nästan den enda som tänkte på att han var gift och att andra möjligen kunde betrakta honomsom en hoppgifvande friare — men han fruktade blott att han alltför mycket begagnade sig af en gästfribet, som han för närvarande ej kunde återgälda. Men mrs Gibson, okunnig om rätta förhållandet, antog genast och med hemlig fröjd att det var Cyntia, som lockade Osborne att fördrifva så många timmar i hennes hus eller hennes trädgård. Om bara hennes dotter hade varit litet medgörligare och velat höra ett förståndigt ord, hade modren visst ej underlåtit att förbereda nenne på den vändning hon ansåg saken skola taga; men hon hade en aning om att fall Cyntia skulle få veta hvad som närnade sig och märka sin mors försigtiga mått och steg för att påskynda frieriet, så skulle len nyckfulla flickan, af ren motsägelseanda, vf all makt motarbeta hennes planer. Nul noppades hon blott att Cyntia skulle blifva så iotagen af Osborne, att bon ej skulle ory sig om att korsa sin mors fina planer, ifven om hon märkte att sådana uttänktes