Aftonbladet – 1 maj 1866, sida 3

TOR OM oe Pour ies abonnements au journal VAitonblat le mieux est dexpdier les demandes au burea de poste Sugdois IHambourg. Les annonces pour VAftonblad sont reques Paris, chez M. Vicherat påre et Comp., passagt Saulnier, N:o 10. UTRIKES. ENGLAND. Times berättade för en tid sedan såson I säkert, att österrikiska sändebudet i Berlir blifvit återkalladt. Denna nyhet var er anka, hvars tillkomst Times nu förklarar på följande sätt. Sent på aftonen den 2A April erböll redaktionen ett bref, undertecknadt af lord Clarendons privatsekreterare hi Lister, hvari denne i utrikes ministerns namn meddelar, att nyssnämnda underrättelse samma dag ankommit i ett telegram från lord Bloomfield, Englands representant i Wien. Times anför till sin ursäkt, att handsekreterarens stil var med mycken konst efterapad, att heia brefvet för öfrigt bar äkthetens prägel och det icke var någon an ledning att anställa någon närmare undersökning, enär tidningen ofta under vigtiga förhållanden bekommit dylika meddelaade. från utrikesministeren. TYSKLAND. De utländska bladen meddela hr v. Bismarcks depesch af den 21 April till Preussens sändebud i Wien och påpeka särskildt den fredliga och försonliga tonen deri. Sjelfva de officiösa preussiska bladen, som med stora ord och åthäfvor förkunnat ?Preussens politiska seger utefter hela linien?, taga nu munnen mindre full och förklara, att Preussens seger består endast deri, att Österrike med sina krigsdemonstrationer och sitt rörslag att sätta en del af förbundsarmån på krigsfot icke lyckats skrämma Preussen och att preussiska regeringen nu står rättfärdigad i hela Europas ögon, sedan den på det trolösaste sätt blifvit beskylld för att vilja åstadkomma ett europeiskt krig. Af de sednaste telegrammerna synes emelIlertid att händelserna uti Italien tillsvidare giort ett streck öfver stormakternas fredliga afsigter och åstadkommit uppskof med den tillämnade afväpningen. Från Wien skall Tha inträffat en not i Berlin, hvilken motiverar siva fortsatta rustningar med Italiens nuvarande hållning, och den naturliga följden häraf är att Preussens militära åtgärder rätta sig efter Österrikes. De ministeriella tidningarne förklara derför att Österrikes fortsatta rustningar måste förekomma P:eussen misstänkta, då Italien enligt officiella uppgifter icke hotar med något antall, samt att Preussen måste ha säkerhet för en fullständig afväpning från Österrikes sida, emedan det i motsatt fall tvingas att föröka sina egna rustningar. Ej heller kan Preussen tillåta att Italiens armå blir oskadliggjord, emedan Italien i händelse af krig är dess bundsförvandt. Grefve Bismarck är nu i det närmaste återställd och konungen har i glädje deröfver dekorerat hans läkare, d:r Struck, med röda örns orden. — Man talar fortfarande om en partiel ministerförändring i liberal riktning, och särskildt nämnas ett par personer såsom blifvande inrikesoch finansministrar, hvilka dock äro afgjorda anhängare till hr Bismarcks utrikespolitik. Förhandlingarne om Preussens förslag till förbundsreform stöta redan ibörjan på så många svårigheter, att en gynnsam utgång måste anses rentaf omöjlig. Då det derför heter att Österrike fordrar den schleswigbolsteinska frågans behandling särskildt från reformfrågan, så öfverensstämmer detta med hvad de .nio mindre tyska staterna beslutit på konferensen i Augsburg, men står i rak strid med Preussens planer. Berlinerkabinettet gör sig icke heller några illusioner i detta afseende, och Preussens eventuella utträdande ur förbundet är derföre säkerligen mer än en tom hotelse. ITALIEN. Krigsrustningarne inom sjelfva konungariket fortsättas i stor skala. Franska bladet Patrie vill veta, att i händelse af krig kung Vietor Emanuel ämnar angripa Minciolinien med 80,000 man, medan general Cialdimi skall med 40,000 operera vid Po. — Ehuru igra, Italiens sändebud i Paris, officielt förklarat, att uti Italien inga truppkoncen trationer egt rum med anledning af Österrikes rustningar, motsäges denna uppgifi till hög grad af berättelserna från sjelfva Italien. Från Genua skrifves till A. ÅA. Z., att det, som förberedes uti Italien, icke är åtgärder mot alla eventualiteter, utan rent af krig mot Österrike. Om Garibaldi icke vill mottaga ett befäl i armån, får han bilda friskaror och använda dem efter egat behag. RYSSLAND. Från Petersburg meddelas följande detaljer om mordförsöket mot kejsar Alexander: Medan kejsaren promenerade i Sommarträdgården hade en folkmassa i förväntan på honom samlats vid trädgårdsporten kring ekipaget. Bland mängden fanns en ung bonde, Osip Kommissaroff. Han firade sin namnsdag den dagen och skulle gå för att bedja på petersburgska sidan i det bönkapell, som finnes vid Peter den stores bekanta lilla trä hus. Men när han kom till Nevan vid marmorpalatset såg han att gångbroarne öfver isen voro borttagna och att man icke kunde komma öfver. Han vände då om, och då han kom till Sommarträdgården såg han att ett ekipage stod der och att folk samlats deromkring. Han blandade sig i hopen af önskan att få se kejsaren, samt stod der och väntade med de öfriga. Snart blef det rörelse i hopen och han såg kejsaren i syrtut. Då kejsaren kom till kaleschen, skulle han taga kapprocken på sig.!