Aftonbladet – 1 maj 1866, sida 2

i Medvetandet om den hemlighet han dolde för honom, gjorde också att Osborne j fann sig väl tillsammans med fadren. Det var godt för alia parter att Roger icke var lika känslig?, ty eljest skulle viest stora ledsamheter uppstått af de små drag af tyrenni, hvarmed squiren ville visa att hen ännu egde makt öiver båda sina söner. kn dag hade Roger lyckats öfvertala fadren att gå ut med honom. De hade van. drat vida omkring och equiren hade flitigt sin länge obrukade täljkvif, för bort öfverllädiga grenar och skott på de kära träden. Detta ovana arbete hade kanske tröttat honom, ty gå men närmade sig hemmet började han blifva, hvad skörskorna säga om barnen, kinkigt, och a på sonen vid hvarje ord Reger förstod väl detta och uthärdade allt med sitt vanliga jemna lynne. De gingo in i huset genom stora dörren; på det gamla, gulnade marmorbordet i förstugan läg ett visitkort med lord Hollingfors namn uppå, hvilket Robinson som tydligen väntat på de bada herrarne, beställsamt öfverlemuade åt Roger. Hans herrlighet var så iedsen öfver att ej få tröffe er, mr Roger, och hans herrlighet lemnade ett brer till er. Mr Osborne tog det viset när han gick genom företugan. Jag frågade om hans herrlighet ville tala vid mr Osborne, som jag trodde var hemma; men hans herrlighet hade brådtom och bad mig framföra hans helsningar.? SFrågade han icke efter mig?? brummade squiren. Nej, sir, det kan jag icke säga att hans herrlighet gjorde. Han skulle aldrig heller hafva tänkt på mr Osborne, sir, om jag cke påmint honom. Det var mr Rogerhan var Bä angelägen utt träffe.? (Förts.)