kommit till sin plats, omedveten om att hans pligter mot samhället och dansen fordrade att han skulle göra några extra hopp och skutt för sin dam. Han märkte också att han mycket illa uppfyllde dessa pligter och ursäktade sig derföre hos Molly, samt uttryckte sin ledsnad deröfver så enkelt och bjertligt, att den unga flickans blyghet med ens försvann, synnerligast sedan han anförtrott henne att han alls icke var road af att dansa, utan att hans syster förmått honom dertill. För Molly var han blott en medelålders enkling, nästan lika gammal som hennes far, och inom kort hade de båda kommit i ett ganska trefligt samspråk. Lorden berättade att Roger Hamley just nyss låtit trycka en längre uppsats i en vetenskaplig tidskrift, hvilken uppsats väckt stort uppseende, emedan den var skrifven för att understödja en teori, nyligen uppställd af en ryktbar fransk fysiologist, och emedan Rogers artikel visade att dess författare var i besittning af högst ovanliga kunskaper i ämnet, Denna nyhet var af största intresse för Molly och i sina frögor i anledning deraf, utvecklade hon så mycket förstånd och visade sig vara så väl förberedd att mottaga vidare undervisning i dessa ämnen, att lord Hollingford visst skul e funnit det vara en lätt sak att förvärfva sig popularitet om han för det återstående af.aftonen fått fortsätta samtalet med Molly. Då han förde henne tillbaka till hennes plats, fann han mr Gibson der, och stannade för att tala med honom, tills lady Harriet återigen kom och förehöll honom hans pligtförgätenhet. Inom kort återvände han dock till mr Gibson, för att yckså berätta honom om den artikel Roger Hamley skrifvit, hvarom han ej heller hört sdyut. Midt i detta samtal, hvarunter de