Aftonbladet – 30 april 1866, sida 3

—— — Anslaget till en lärare i nordisk litteratu vid Kristisnia universitet, hvilket anslag a gage-komitån afstyrkts, bifölls deremot, så som vi förut meddelat, af Storthinget. Der vid detta tillfälle förda debatten var gan ska liflig. F. d. statsrådet Pirch Reichenwald förordade med värma anslagets beviljande. O. Walstad vägrade bifall, men endast på grund af de stora belopp som redan beviljats universitetet. Man hade i komitån varit ense om att föregraga lärareposten i meteorologi framför den ifrågavarande. Bentsen ville bifalla äfven denna, såsom den vigtigaste i regeringens förslag. Studentkårens andragande om bifell till anslaget var ett glädjande tidstecken. VexJingarne inom tankens verld vora fullt så vigtiga som inom det meteorologiska området. Krog erinrade huruledes många akademiska borgare väl voro bevandrade i den rekiska och romerska, men ganska litet i en nordiska litteraturen. Geelmuyden motsatte sig anslaget egentligen derför att universitetets bestämmelse var att bilda embetsmän. Jaabaek ansåg de gamla språkens studium af större vigt och vägrade anslaget. Richter framhöll den stora nyttan af denna lärarepost. och biföll anslaget. Hammerstad tog Gud och hela verlden till vittne att han ej var någon politisk skandinav, men af den vetenskapliga skandinavismen var han en stor vän, och biföll derföre anslaet. På studenternas ansökan lade han vigt. chweigaard talade likaledes med värma för anslaget och visade det ofördelaktiga intryck som ett afslag skulle åstadkomma. Det beviljades med 68 röster. —— — Stockholms stadsfullmäktige sammanträda ä Stora börssalen fredagen den Å nästinstundande Maj kl. 5 e. m. för behandling af följande beredningsuötskottets utlåtanden, nemligen: i anledning af väckt fråga om anläggande af en ny norr om Gamla Kungsholmsbrogatan och parallelt med densamma genom qvarteret Lagerbärsträdet löpande gata, äfvensom angående åtskilliga anord: ingar för trafiken i följd af jernvägsanläggningen genom hufvudstaden; i anledning af väckt fråga om präglande af en medalj till minne af nationalrepresentationens ombildning; och angående val af en ledamot utiinnevarande års bevillningsberedning för hufyuåstadens sjunde beredningsdistrikt. Tillsammanträde för enskilda förberedande öfverläggningar angående ofvannämnda ärenden hållas de s. k. klubbrummen i börshuset för hrr stadsfullmäktige tillgängliga torsdagen den 3 Maj från kl. 5 e. m. — Exzpropriationen af Hebbeska huset å Riddarholmen. Härm lemnas i Posttidningen följande närmare uj plysningar: Med anledning af det follmäktige å riksgäldskontoret af rikets år 1862 och 1863 församlade ständer meddelade och i 249 af det för detta verk utfärdade reglemente intagna uppdrag att vidtaga åtgärder för inlösen af Hebbeska fideikommissegendomen för statens räkning, vände sig fullmäktige redan i December månad 1863 till innehafvaren af fideikommissegendomen, k. sekreteraren J. Filip Hebbe, med förfrågan, om och under hvilka vilkor han kurde aflåta nämnda egendom, hvarpå erhölls det svar, att fideikommiss-stiftelsebrefvet förbjöd fideikommissarien att afhända sig hela egendomen eller någon del deraf. Då i början af år 1864 åtgärder förmodades komma att vidtagas för expropriering af mark för sammanbindningsbanan genom Stockholm, och då vid det förhållande att nämnda bana skulle komma att anläggas mycket nära hufvudbyggnaden å Hebbeska egendomen samt invehafvaren till följd deraf möjligen skulle kunna finna sig befogad att yrka eller medgifva hela egendomens expropriering, begärde fullmäktige genom skrifvelse den 7 April 1864 till styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader upplysning rörande huru stor del af egendomen, som förjernvägen komme att exproprieras. Under den 7 Februari 1865 tillkännagaf sig styrelsen vara oförhindrad att företaga expropriationen och upplyste, att jernbanan komme att framdragas vå fot nära hufvudbyggnaden, hvarigenom sannolikt kostnaden för en del af egendomens expropriering samt andra under byggnadstiden upp: ommande olägenheter uppginge till så stort belopp, att det vore fördela! tigare för staten, att inlösa hela egendomen, till hvars afstående det vore lyckligt, om fullmäktige kunde förmå innehafvaren. Fullmäktige uppdrogo derföre åt tvenne bland sig att inhemta hans förklaring i detta hänseende. Vid fullmäktiges sammankomst den 9 Mars 1865 tillkännagåfvo de att fideikommissinnehafvaren förklarat sig — enär en vida större del af egendomen, än förut uppgifvits, komme att exproprieras -— vara föranlåten att yrka hela dess expropriering. Härom underrättade fullmäktige jernvägsstyrelsen, med tillkännagifvande, att riksgäldskontoret ville, efter exproprieringens verkställande, erlägga godtre för den del af egendomen, som icke erfordrades för sammanbindningsbanan. Den 14