Aftonbladet – 30 april 1866, sida 3

Berlktigande. I Aftonbladet för den 26 April har en insändare låtit införa, ur Revue des deux mondes, en öfversättning, i vissa delar, af det anförande af hr Lonce Lavergne, af hvilket jag, i mitt yttrande å riddarhuset under öfverläggningen om tulltaxan, meddelade nägra utdrag, som jag hemtåt från spridda ställen i detta anförande, för att ådagalägga: att frihandelsläran icke af alla frikandlare uppfattas så exklusivt, som den blifvit det i vårt land och i vår tulltaxa. De uttryck jag åberopat af hr Lavergne, hvilken i Aftonbladsartikeln med rätta framställes som en af vär tids största statsekonomer, voro följande: Ifrån och med utfärdandet af den kejserliga förordningen af den 5 Januari 1860 fullföljer regeringen ett krig på lif och död mot tulltaxan. Vi begripa icke, ehuru vänner af handelsfriheten, detta företräde, som tillerkännes den utländska produktionen på bekostnad af landets egen. Att nedsätta tullafgiften för att låta tyngden falla på de inhemska beskattningsföremälen är hvarken billigt eller rättvist. Föremålet för en finanstall är icke blott att bereda staten inkomster, utan äfven att jemna fördelningen af skattebördorna. Till en god finansstyrelse hörer att ingen vara bör få införas, utan att draga någon tull. En afgift, som icke öfverstiger 5 4 af varans värde har aldrig betraktats som skyddstull. Friheten i handel förutsätter lika litet afszaffandet af alla tullar som friheten att producera påkallar upphäfvandet och alla skatter. Hvad som bör upphöra, det är allt som är obilligt och onödigtvis trycker på produktion och utbyte. Tullarne äro ett medel att, liksom andra afgifter, bereda staten tillgångar till betäckande af less utgifter. Behöfva andra skatter höjas, böra tullsatserna äfven höjas? Att höja skatter, som inom landet tynga på produktionen och med detsamma nedsätta afgifterna för den främmande införseln är icke logiskt o. s. v.7 Emellertid och då dessa yttranden af hr Lavergne icke kommit att inflyta i Aftonbladsartikeln, hvilken säges vara meddelad till tjenst för dem, fom önska känna, hvad han verkligen tänkt och sagt; är det knappast möjligt för den, som icke känner sammanbanget, att göra sig någon annan föreställning, än att jag antingen citerat oriktigt el. ler att hr Lavergne motsagt sig sjelf. Som emellertid intetdera är händelsen, bar jag ansett mig böra upplysa om orsaken, hvarför hr Lavergne har kunnat uttrycka sig på sätt som skett och hvilket helt enkelt kommit sig deraf, att på samma gång som han uppträdde som motståndare till dem, som önskade en skyddstull af 5 francs pr hectolitre å hvete, motsvarande omkring 5 å 6 rdr för svensk tunna, han sjelf förordade fördubblingen af den pu gällande finanstullen å samma sädesslag, som sålunda, efter hans tanke, borde utgå med en francs pre hectolitre i ställe för cenimer, som den nu utgör. För sin mening, hvilken hr Lavergne AR igare framhållit och försvarat vid ti utt sammanträde med Note. des Hon