Aftonbladet – 28 april 1866, sida 2

MUSIK. Meyerbers storartade arbete, Profeten, hvilken oera vi på grund af dess helgjutephet ch origisalitet skulle vilja anse som hans örvämsta konstverk, om det än i vissa dettjer öfverträffas säväl af Hugenotterna so af Robert, gafs i går för godt hus och skrdade, förnämligast genom hr Tichatschekti de flesta scener förträffliga oppfattning ch utförande, äfven rätt lifligt briall. Proftens parti är icke så införlitvadt med de utmärkte sångarens konstvärsväsende, sow Rienzis, äfvensom vissa nummer deri, såsm entrån, andra aktens mildt. poetiska pesrel och slutet at dess sista scen ieke heler äro så ypperligt lämpade ör hans utomordentliga stämma. I sådana scener åter, sm den hemska målningen af hans dröm, dt vilda hämnderopet i ofvannämnda slutsens början, det gripande moment, hvari han kulvar de upproriske, tredje och fmte ektens linaler :amt hela fjerde akten, torde han i sångens mästerskap hafva f. sina likar. Såsom bevis på huru konstnäligt väl han förmär att tämja denna slämna, som i sin fulla kraftutveckling ä så väldig och storartad, må nämnas hans deltagande i femte aktens tjusande trio — detta herrliga nummer, för hvars njutance vi särskildt ha hans härvaro att tacka. De öfriga ertisterna, hvilka, hvar i sitt gamla bekanta, bidrogo med myctjenst tll operans framgång, Fru Micbhaöli och mil Lublin skördade egentlien genom fjerde aktens melodirika och pperligt genomförda duo stormande bifall. Den sistnämnda sångerskans dramatiska uppttning af fjerde aktens gripande slutscener förtjenar allt erkännande; med afseende på sängen ha vi blott att anmärka ett visst stötmaner, hvilket förr icke tyckts oss så utprägladt, och som, då det icke gäller en kolossal och klangrik röst, oftast örfelir ett behagligare eller mera effektfullt irtryck. Hr Willman sjunger med lyande wulang de karakteristiska kupletter, som numera inleda tredje akten; men att less egenViga början, den vilda mordkören, uteslutits skall alltid tyckas oss ett stort missgrepp, dels emedan hvad den målar ramhåller vederdöpare kungens tragiska skuld och gifver en ypperlig relief åt hela :kten, dels emedan den i och för sig är ett nästerstycke i märkvärdiga och originella varmonier. Orkestern förelöll oss denna afton i flera fseenden otillfredsställande; och ehurn vi toppas att orsaken blott låg i bristande illfälle till repetitioner, kunna vi icke unlerlåta att anmärka den slapphet och det larf, som öfta röjde sig och hvilka naturigtvis äro särskildt plågsamma lyten, dä e misspryda ett konstverk, hvaraf kapellet kulle kunna skörda verklig utmärkelse och ka sitt stora anseende, snarare än föringa det.