Aftonbladet – 28 april 1866, sida 2

tycktes det. ?Men jag tror att de flesta vorc mycket ledsna för det grefvens icke kom. mo tidigare, och skulle icke detta i sig sjelfi vara ett bevis på popularitet? Ett mycket nätt och diplomatiskt svar?, sade lady Harriet småleende och slog Molly lätt på kinden med sin solfjäder. Molly vet ingenting om detta, sade mrs Gibson, icke riktigt på sin vakt. Detvore ytterligt påfluget om hon eller någon annan satte i fråga lord Cumnorsrättighet att komma till balen vid hvilken tid han behagade. Ja, allt hvad jag vet är att jag nu måste gå tillbaka till mamma; men jag skall göra ett nytt ströftåg i dessa regioner — bibehåll derföre en plats åt mig. Ah, se der äro — mamsellerna Browning; ni ser att jag ej glömt min lexa, miss Gibson.? ?Molly, jag kan ej låta dig tala så der med lady Harriet?, sade mrs Gibson så fort hon blifvit allena med sin styfdotter. Du skullå aldrig ens fått se henne om jag icke varifd du kan ej så der få oupphörligt lägga Jig i hvad vi säga. ?Men jag måste väl åvara, när hon frågar igPinvände Molly ursäkiante, Jå, om hon det gör, så måste du svara, Det medger jag visst. Men vid din ålder behölfver man ej yttra någon bestämd mening om något.? Jag vet icke huru jag skall kuona undvika det, svarade Molly. ?Hon är så nyckfull och ombyilig; se nu huru hon står och talar så förtroligt wed miss Phebe! Och miss Phebe är så enfaldig att hon visst inbillar sig att Jady Harriet är hennes allrabästa vän. Om det är något jag afskyr mer än allt annat, så är det att låtsa sig stå på förtrolig fot med förnämt foll.? ÖN Molly kände sig fullkomligt oskyldig och